– Hälsa är verkligen en klassfråga. Medelklassen har tydligt mycket bättre hälsa än working class heroes i ytterstan, säger Karin Rågsjö, en av Vänsterpartiets nya vårdpolitiska talespersoner.
Vänsterpartiet har fått två nya talespersoner inom vårdområdet efter valet; Karin Rågsjö tar hand om hälso- och sjukvård, psykiatri, missbruk, äldreomsorg och folkhälsa. Maj Karlsson kommer att ha  socialtjänstområdet, barn och unga, funktionshindrade och hemlöshet.

– Hälso-och sjukvården är ju gigantisk. Äldrevården känner jag mig mer hemma med, för att min pappa, 93 år, har haft hemtjänst och korttidsboende och har fått avslag på ditten och datten, så den kan jag hyfsat bra. Jag vet en hel del om hur de systemen fungerar, eller inte fungerar, säger Karin.

 Vad ser du mest fram emot att få gripa dig an med i din nya roll?
– Inom mitt område ska vi lyfta frågorna om vårdcentraler i Stockholm; nästan uteslutande privata. Det är ont om landstingsägd vård.

Folkhälsofrågan är verkligen en feministisk fråga eftersom det är kvinnor som far mest illa. Nu ska det ju bli en folkhälsokommission och vi är också intresserade av hur vi får kommunerna att jobba med folkhälsa.
– Jag och Maj Karlsson ska också lyfta psykiatrin och missbruksvården. Där ska vi ha hearings och bygga nätverk. Det finns väldigt lite resurser till psykiatri, och det finns ingen mottagning i det som kallas första linjen, utan du måste åka till psykakuten. Det är verkligen ett riktigt sjukt vårdsystem.

 Vad är det viktigaste steget för att få större likvärdighet och rättvisa i vården?
– Det tror jag är att lyfta klassfrågan. Man måste medvetandegöra hälso-och sjukvården om att det här är en viktig fråga. Att inte alla har lika stark röst. Man måste få människor att våga söka vård och känna att de är välkomna, att det finns hjälp att få, att det finns tid. Man måste få alla kvinnor att komma till mammografi till exempel. Vi måste ha en rättvis vård för alla.

–  Människor som är fattiga och hårdare belastade av livet, med fler krämpor, är mindre attraktiva på en vårdmarknad som vill göra vinst. Det är lättare att göra vinst i områden där människor har levt mer bekväma liv, ätit bättre mat, har mindre slitsamma jobb, har råd att bo vackrare, resa på semester osv.

Just nu är förslaget om LOV ute på remiss, och möter en hel del kritik. Många vill behålla LOV och talar om valfrihet. Varför tror du?
– Man får inte större patientmakt med valfrihet. Titta på Stockholm. Det finns inte en enda landstingsägd vårdcentral i Stockholm, utan alla är privata. Ekonomiseringen av verksamheten tvingar tvärtom fram en beige mainstreamvård med fokus på lätta patienter, som snabbt kan passera till minsta möjliga kostnad. Allt som är krångligt, allt och alla som sticker ut på minsta vis, sorteras bort eftersom det blir dyrare.

Ditt bästa argument emot LOV?

– Det här är en chans att få en likvärdig vård, och en vård där våra resurser verkligen hamnar hos dem som söker vård, hos patienterna, i verksamheten. Vi kan inte ha kvar det här marknadssystemet,  där privata företag skapar sig en egen ficka i det gemensamma och hystar in en massa pengar som ingen har kontroll över till sist. Valfriheten är en chimär, vad det egentligen är är ett smart PR-ord som fungerat som dörröppnare för företagen. Valfrihetsberättelsen måste utmanas av andra berättelser. Vår berättelse.

Det är bråttom nu, att bygga hyresrätter, i Sverige och i Järfälla eftersom bostadsbyggandet har gått på lågvarv de senaste åren. Människor sugs som svampar till Storstockholm och Järfälla och det är hög tid att planeringen av nya hyresrätter nu börjar. Extra viktigt är det att det byggs bostäder som unga människor har råd att flytta till. Det är inte kul att bo kvar hemma som en övermogen gökunge, när man helst av allt vill flytta från föräldrarna. Samtidigt har vi kommunala bostadsbolag som ska se till samhällsnyttan och erbjuda hyresrätter som vanligt folk utan rika föräldrar har råd med. Det gäller även äldre och folk som vill skiljas. Det gäller studenter, inte minst de som i framtiden kommer att gå på Barkarby College som nu planeras.

Ett litet sidospår: Enligt Boverket fördes år 2012 nära 4 miljarder i vinst över från de kommunala bostadsbolagen till kommunernas kassor. Här i Järfälla har JHAB en mycket god likviditet och bra vinster. Det är inte pengar som leder till sänkta hyror för hyresgästerna utan en stor del går in till kommunen. Pengarna leder inte heller till nybyggnation i Järfälla, eftersom JHAB har gjort sig av med den kompetens de tidigare hade för att bygga nytt. Just nu formas Järfällas budget för 2015. Det är viktigt att partierna får signaler från medborgarna att hyresrätten är viktig.

För vi måste påverka politikerna att satsa på hyresrätter. Och hyrorna måste vara rimliga, så att ungdomar och andra klarar av hyran. Så är det inte idag. Och vi måste vara många som höjer rösten. Här kan du göra en insats! Du kan aktivera dig i Vänsterpartiet Järfällas bostadsgrupp (maila [email protected]). Du kan lyfta bostadsfrågan när du pratar med dina vänner. Du kan skriva brev eller skicka mail till en politiker. Om du bloggar kan du ta upp frågan där, eller på Facebook, Instagram eller Twitter. Ditt engagemang gör skillnad!

Imorgon onsdag 19 nov träffas V Järfällas tre arbetsgrupper var för sig. Det är miljönätverket, välfärdsgruppen och bostadsgruppen. Till bostadsgruppens möte är Hyresgästföreningen Järfällas ordförande Eva Dazley inbjuden. Hemsidan ställde några frågor till Eva (bilden) inför mötet (som börjar kl 18,samling utanför kommunhuset i Jakobsberg).

Vad tänker du ta upp på mötet imorgon?

• Jag ska gå igenom Hyresgästföreningens bostadsprogram i Järfälla, men också renoveringsbehoven som finns i JHAB:s hyresrätter. Jag tänker ta upp den förhandling som just avslutats i Hyresnämnden när det gäller hyreshöjningarna i JHAB men också att JHAB vill ha bruksvärdeshöjande förhandlingar om hyrorna.

Hur tycker du att starten varit för den nya kommunledningen när det gäller bostadsfrågorna?

• De har ju knappt börjat än, men jag tycker det är positivt om man vill återinföra bostadsförsöjningsprogram och ha nya ägardirektiv för JHAB. Hittills har man inte satt ned fötterna när det gäller JHAB i framtiden. Det är viktigt att nu komma igång med renoveringarna på Söderhöjden och då är det nödvändigt att man startar en dialog med hyresgästerna när det gäller renoveringsbehoven. Vi vill inte att det ska bli chockhöjda hyror utan man måste först kolla behoven hos hyresgästerna!

Vänsterpartiet Storstockholms ordförande Seluah Alsaati har intervjuat V Järfällas gruppledare i fullmäktige, Bo Leinerdal och hemsidan publicerar här delar av intervjun.

Hur gick valet?

Bra! Vänsterpartiet ökade med 1,6 procent, nu har vi 6,5  procent och ökade från tre till fyra mandat. Vi är nöjda.

Det blir ändå ännu en till period i opposition för er?

-ja, vi är besvikna över att S och MP går högerut och samarbetar med C. Vår roll nu blir som vänsteropposition.

Har ni lyckats få igenom något som oppositionsparti?

En cykelpump i Jakobsbergs pendeltågsstation.

Sen är vår roll nu att driva på att inte saker genomförs. Järfälla har inte legat i framkant vad gäller utförsäljningar. Vi var med och uppmärksammade skandalen kring vårdboendet Tallbohov, där det var vanskötsel bland de äldre. Vi krävde att kontraktet skulle avslutas i förtid och det blev också resultatet. Nu är det kommunen som äger vårdboendet.

Vi driver ju också stenhårt att det ska byggas fler hyresrätter, och nu gör de ju det. Vi har också drivit på för att de inte ska sälja ut hyresrätter och har lyckats förhindra det till en viss utsträckning.

Vad är ditt favoritslagord?

Krossa rasismen!

En ny bok som är och kommer att bli mycket omtalad är Daniel Suhonens ”Partiledaren som klev in i kylan – berättelsen om Juholts fall och den nya politiken ” på Leopards Förlag.

Suhonen har kartlagt i detalj vad det var som hände före och under Håkan Juholts tio månader som partiledare för Socialdemokraterna. Han skriver själv i förordet så här:

”Håkan Juholt fälldes av sina egna. När han väl börjat snubbla, lät de honom falla. De läckte (till media) för att sänka hans trovärdighet, först i smyg, med skvaller om slarvern, lantisen och populisten. När riskerna avtog kunde de gå fram tydligare, och knivhuggen blev djupare. Den ensamme kunde till slut inte försvara sig.”

Juholt är historia nu, men är allt över för det? Den politiska kultur (som funnits länge i SSU) som avslöjades i ledningen för socialdemokraterna har funnits före Juholt och under Juholt men finns också kvar idag och den behöver diskuteras. Den utgör ett hot mot vårt folkstyre, skriver Daniel Suhonen.

Enligt författaren fanns det en hemlig allians mellan anställda på partikansliet och vissa VU-ledamöter. Suhonen namnger samtliga som bidrog till Juholts fall. En sak är säker: såna här sanningar får inte sägas, utan att det får konsekvenser för författaren.

Innan Juholt valdes hade partikansliet på Sveavägen anställt ett antal nya personer; det hela var riggat för att en högersosse som Mikael Damberg eller Thomas Östros, för både personalen och vissa VU-ledamöter var högersossar. Istället blev det en vänstersosse, en ”traditionalist”som inte fick någon hjälp alls av kansliet för att klara sitt uppdrag. Han fick ingen talskrivare. Ingen hjälpte heller till med att sortera alla inbjudningar och resor. Som nybliven partiledare väller det in inbjudningar och man kan bli begravd. Håkan Juholt tackade gladeligen ja till de flesta inbjudningar. Det fanns ingen tid för reflektion eller formulering av politik.

Det gick till och med så långt att LO-ordföranden som satt i VU kallade samman till ett hemligt VU-möte där Håkan Juholt inte var inbjuden, för att smida planer på att avsätta honom. Det har aldrig hänt förut i socialdemokratins historia.

Under pågående VU-möten läckte det ut uppgifter till media. Partikassören Tommy Ohlström och biträdande partisekreteraren Stefan Stern är några av de som Suhonen tror läckte. Det första mediadrevet som Juholt råkade ut för gällde hans ersättning för dubbelt boende. Eftersom hans fru bodde där, så borde han inte få mer än halv kompensation, tyckte vissa. Man ska följa reglerna. Just den uppgiften läcktes från personal eller VU-ledamöter till Aftonbladet. Efteråt visade det sig att Riksdagsförvaltningens regelverk inte alls sa tydligt att bara halv ersättning skulle utgå, men det framstod som en sanning i media att Juholt var en slarver och fifflare.  Sen blev det bara fler och fler drev, i några fall berodde de på Juholt själv men i de flesta inte.

Boken är högintressant och i klass med Aron Etzlers ”Reinfeldteffekten”. Läs den och köp den som julklappsbok.