Drygt 8 av 10 kommuner har en politiskt beslutad handlingsplan för kommunens arbete med mäns våld mot kvinnor/ våld i nära relationer[1]. Järfälla är inte en de kommunerna.

I april 2013 beslutades om en handlingsplan för våld i nära relation av socialnämnden. Sedan dess har planen dock fallit i glömska och varken aktualiserats av nämnden eller i fullmäktige. Vänsterpartiet vill att den gamla handlingsplanen ska aktualiseras av fullmäktige och anpassas för att gälla kommunövergripande. Det är helt avgörande att mätbara mål och systematisk uppföljning blir en del av kvinnofridsarbetet i vår kommun. En strukturerad och hållbar samverkan formaliserad genom avtal med såväl kvinnojourerna som med tjej- eller ungdomsjourer behöver komma på plats.

Tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet reserverade vi oss mot kommunstyrelsens beslut, den 7 september, att avslå vårt yrkande att göra just detta. Det borgerliga minoritetsstyret och SD anser att 5 punkter i styrets 77-punktsprogram för trygghet och säkerhet är tillräckligt för att ange inriktningen för kommunens arbete mot våld i nära relationer. Vi menar att dessa punkter är helt otillräckliga av flera skäl och​ att tanken att låta dem ersätta en handlingsplan måste betraktas som en rejäl ambitionssänkning.

Det är anmärkningsvärt om vi inte kan nå en bred politisk enighet kring att driva ett ambitiöst och proaktivt arbete i hela kommunen i frågan om att förebygga och stoppa mäns våld mot kvinnor. Utöver det som lagen kräver i form av akut skydd och biståndsbedömda insatser behöver det finnas en kommunövergripande samverkan för att bland annat garantera kvinnor och medföljande barn permanenta bostäder efter utskrivning från skyddade boenden. Det är ovärdigt Järfälla kommun att placera kvinnor och barn, som blivit akut hemlösa till följd av våld i nära relation, på vandrarhem i månader och år. Socialförvaltningens rapport från FOU Nordvästs senaste kartläggning av barn i akut hemlöshet som Socialnämnden har att ta ställning till den 24/9 visar att så gott som alla hemlösa barnfamiljer från Järfälla i undersökningen bodde på vandrarhem vid mättillfället. Hemlöshetssituationen hade pågått längre än en månad för en stor andel av familjerna och över ett år för några. Merparten av familjerna utgjordes av en ensamstående kvinna med barn och för ett flertal hade enheten för våld i nära relation gjort placeringen. Denna situation menar vi i vänsterpartiet är förkastlig. Om detta får fortgå riskerar det att höja trösklarna för kvinnor att lämna våldsamma relationer. Permanenta och värdiga boenden för kvinnor och medföljande barn som lämnar en våldsam relation är ett av många områden som skulle kunna uppmärksammas i en handlingsplan.

I spåren av den ännu pågående pandemin spås våldet i nära relationer öka och detta bör kommunen rusta sig för med verktyg och resurser för att kunna möta ett ökat behov av insatser på ett flertal områden. Det handlar om prevention, men också om en offensiv bostadspolitik och en välfärd som går att räkna med. Stora grupper av Järfällabor som redan innan pandemin var systematiskt missgynnade har under året blivit än mer isolerade. Det behövs nu ett särskilt fokus på att fånga upp exempelvis äldre, långtidssjuka, personer med funktionsnedsättningar och personer som lever i en hederskontext som också riskerar att utsättas för våld i nära relation. I detta läge borde politiker kunna enas om att sluta upp för och investera i en politik för kvinnofrid istället för att förhålla sig passivt och låta tiden rinna mellan fingrarna. Att investera i kvinnofrid är dessutom en god investering som betalar sig i längden. Prevention och rehabilitering är nämligen billigt i förhållande till vad våld som tillåts fortgå och eskalera kostar oss som samhälle på lång sikt.

Länk till motionen i sin helhet.

Therese Johansson, styrelseledamot V Järfälla
Annica Nilsson, ledamot kommunfullmäktige (V)
Johanna Sergerheim, ersättare kultur-, demokrati- och fritidsnämnden (V)
Marketta Kulju-Guevara, socialnämnden (V)
Mia Söderlind, ersättare Barn- och ungdomsnämnden (V)

[1] Kvinnofridsbarometern 2019, Unizon

Under Barn- och ungdomsnämndens sammanträde 24/9 kommer ett ärende upp angående Högbyskolan i Viksjö, lokalerna är i stort behov av renovering. Istället för att finansiera de renoveringar som krävs så föreslår Barn- och ungdomsförvaltningen att man river och i samband med det lägger ner skolan. Eleverna som i dagsläget går på Högbyskolan anser man kan gå på ”andra skolor i Viksjö”, om behovet av skolplatser i Viksjö förändras i framtiden föreslår förvaltningen istället att man ska bygga ut Fastebolskolan. Vänsterpartiet Järfälla tycker att barnens sociala kontakter är viktiga och ser att det är viktigt för barn att ha kompisar i sitt närområde. Om barnen i samma bostadsområde ska gå på ”andra skolor i Viksjö” så har vi svårt att se att barnen får samma förutsättningar att etablera kompisrelationer till barn i sitt närområde som barnen som till exempel bor nära Fastebolskolan. Vi tycker att alla barn i Järfälla har rätt till samma förutsättningar och en likvärdig skola.

På skolan går 106 elever, vi i Vänsterpartiet ställer oss frågande till hur de och deras vårdnadshavare varit delaktiga i processen. I januari 2020 blev Barnkonventionen lag och i det här ärendet finns det flera artiklar som behöver tas i beaktning. I enlighet med artikel 12 så ska barn uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Har förvaltningen i sin barnkonsekvensanalys fört samtal med dessa 106 barn för att få reda på vad de anser om planerna på att lägga ner deras skola och fördela dem på ”andra skolor i Viksjö”? Artikel 3 i konventionen ser till barnets bästa, vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egen åsikt. Gör om, gör rätt. Låt barnen yttra sig.

Nedläggning av skolor på grund av ekonomiska skäl är något som fristående aktörer tidigare stått för, vi har sett detta få stora negativa konsekvenser för flera elever på olika sätt. Ska vi kommuner börja agera likadant? Vinst före elever? Nej! Vänsterpartiet Järfälla vill ha en kommunal skola i närheten av hemmet för alla elever i Järfälla. Därför kommer vi tillsammans med Socialdemokraterna yrka på återremittering i ärendet då vi inte bara anser att vi ska behålla och renovera Högbyskolan, vi anser även att vi ska följa lagstiftningen och göra ordentliga barnkonsekvensanalyser. I andra hand yrkar vi avslag.

Mia Söderlind (ersättare i Barn och Ungdomsnämnden)
Vänsterpartiet Järfälla

I en motion som ska behandlas under Barn- och ungdomsnämnden kommande sammanträde föreslår Sverigedemokraterna att det ska införas slöjförbud i alla lokaler som tillhör Järfällas för- och grundskolor samt i de sammanhang där dessa är huvudmän. De använder sig av flickor som utsätts för slöjtvång i sin motivering. De jämför även Järfälla med Frankrike, där alla iögonfallande religiösa symboler är förbjudna i skolor. Vi kan börja med att konstatera att Järfälla inte är Frankrike. Frankrike är en nation, Järfälla är en kommun. I Sverige har vi grundlagar som bland annat innefattar yttrande- samt religionsfrihet. Frankrikes väg framåt är inte en väg att föredra i Järfälla, det strider mot svensk grundlagsstiftning. Att få bära till exempel ett kors runt halsen är en rättighet i enlighet med svensk lagstiftning, detsamma gäller givetvis rätten att bära slöja. För övrigt är det stor skillnad på att förbjuda alla religiösa symboler och att rikta in sig mot en specifik folkgrupp, islamofobin inom Sverigedemokraterna är dessvärre inget nytt.

När det kommer till hedersrelaterat förtryck har det generellt sin grund i kön, sexualitet, makt och kulturella föreställningar om dessa. Om en flicka tvingas att bära slöja är det inte flickan vi vill förbjuda, utan det är riktade insatser mot de som tvingar flickorna vi vill se. För att stoppa tvång/förtryck mot flickor måste man utgå från insikten om att förtrycket har sina rötter i den rådande samhällsstrukturen där män är överordnade och kvinnor underordnade. I grund och botten så handlar det hela om att få ett slut på mäns överordning i samhället, vilket istället motiverar till att stärka det normkreativa arbetet i skolorna istället för att stirra sig blind på en huvudbonad. Att utmana normer som begränsar barnen, både pojkar och flickor, är det mest kraftfulla skolan och förskolan kan göra i arbetet med ett jämlikt samhälle fritt från förtryck. Jag undrar hur Sverigedemokraterna vill arbeta med problematiken kring destruktiv maskulinitet? Jag undrar även om barnperspektivet finns med i detta, har Sverigedemokraterna ens fört dialogen med barn?

Oavsett om flickorna i skolan tagit på sig slöjan frivilligt eller inte kan vi inte kräva att hon ska förbjudas att synas eller få möjlighet till ett självständigt liv. En av den värsta typen antifeminism är när en man ska tala om för en kvinna vad hon ska ha på sig, det är precis vad Wilhelm Eriksson, Mats Nord, Torbjörn Jönsson och Anders Lindström via Sverigedemokraterna gör i sin motion. Vänsterpartiet anser att alla flickor och kvinnor själva har rätt att välja hur de ska klä sig. Det är ingenting en grupp män, eller politiken för den delen, ska lägga sig i. Runt om i världen existerar totalitära stater där kvinnor tvingas bära slöja, där kan detta mycket väl utgöra ett förtyck. I dessa nationer skulle frågan om slöjförbud mycket väl kunna anses som en feministisk fråga, men det är långt ifrån samma sak som att alla kvinnor i Järfälla och Sverige som väljer att bära slöja skulle vara förtryckta. Här är det istället kvinnors rätt att bära slöja som ifrågasätts.

Att Sverigedemokraterna hävdar att de på något sätt står på flickornas sida i den här frågan är inte seriöst, detta är bara ett av deras uttryck i sin islamofobi. Kom med riktiga framåtsträvande förslag istället, varför inte satsa på genuspedagogik istället?

Mia Söderlind (ersättare i Barn och Ungdomsnämnden)
Vänsterpartiet Järfälla

Under våren och sommaren har det varit stora förändringar i mångas sätt att leva på grund av pandemin. I april kändes morgonpromenaden med hunden som tidig söndagsmorgon varje dag. Minimalt med bilar, flygtrafiken till och från Arlanda som normalt ligger som ett konstant buller var i princip som bortblåst. Samhället ställdes om väldigt plötsligt. Detta kommer märkas i den ständigt stigande utsläppskurvan som ett litet hack. Precis som under finanskrisen 2008-2009.

Från många platser i världen rapporterades av förbättrad luft när biltrafiken minskade kraftigt. Det är tydligt att det vi gör har kraftig påverkan och viss förändring sker snabbt. Samtidigt som många vill ha tillbaka världen som den var är det nog ingen som vill ha tillbaka smog och buller. Växthusgasutsläppen kan vi inte se på kort sikt. Det är en trögare process.

Så nu när vi ska återstarta samhället har vi en möjlighet att t fram bättre och hållbara lösningar. Det är detta sko-strejk-rörelsen propagerar för. En klimat-smart omstart.

Maria som är med och arrangerar sko-strejk på Riddarplatsen idag, 29 augusti mellan kl. 12-14, berättar att Skostrejk är ett initiativ från Saturdays for future (klimatengagerade vuxna från olika organisationer), Klimataktion och lokala Fridays for future-grupper där man vill att stimulans- och stödpaket i samband med coronpandemin ska vara konstruerade med omsorg om människor och miljö, vara klimatsmarta och bidra till ett hållbart och tryggt samhälle.

– Jag tror att klimat- och miljöperspektivet behöver prioriteras i alla frågor, i alla situationer om vi ska ha någon chans, säger Maria.

– Skostrejken är ett tillfälle för bilda opinion bland fotfolket för att kunna påverka politiken och de som tyvärr har ännu mera makt. Skorna representerar alla som vill minimera sitt ekologiska fotavtryck.

Igår deltog Marketta Kulju-Guevara (V) och två andra ledamöter i Järfälla kommuns socialnämnd tillsammans med några tjänstemän i en webbaserad grundutbildning i barnkonventionen, framtagen av SKR.

Mycket bra utbildning som gav fördjupad kunskap om barnkonventionen, vilken blev lag 1/1 2020, säger Marketta.

– När jag tänker på hur politiker på riksnivån diskuterar migrationspolitik blir jag mörkrädd. Flera partier kräver hårdare krav och restriktivitet och samtidigt lyser barnkonventionen med sin frånvaro. Har vi inte lagar för att de ska följas? Kunskapen om barnkonventionen verkar vara lika med noll.

– Det var synd att det var bara tre politiker (från V, S, KD) som deltog i utbildningen. Den här utbildningen borde alla politiker i våra olika nämnder, kommunfullmäktige och kommunstyrelse gå för att lära sig att tillämpa barnkonventionen i praktiken, när ekonomiska prioriteringar görs i samband med budgetarbete.

Inkomst- och sociala klyftor växer i Sverige. Många barnfamiljer lever i fattigdom, vilket självfallet påverkar även barnens framtid och hela samhället. Fattigdom kan inte utrotas med hårdare krav utan det behövs bostadspolitik, socialpolitik och skattepolitik som motverkar uppkomsten av sociala och ekonomiska klyftor.

Vänsterpartiet har länge drivit på för att barnkonventionen ska bli svensk lag. 1 januari i år blev det verklighet. För att omsätta barnkonventionens innehåll till praktisk handling krävs att verksamheter som berör barn utvecklar metoder för att bedöma vad som är barnets bästa. Det behövs utbildning av dem som fattar beslut kring barn, till exempel socialarbetare, jurister, skol- och sjukvårdspersonal, och som Marketta belyser, inte minst våra förtroendevalda politiker.