I nummer 48 av Mitt i Järfälla kunde vi i annonsen ”Halvvägs i mandatperioden” läsa vad några av kommunens styrande politiker är mest nöjda över att ha genomfört hittills. Utskottet för miljö och social hållbarhets ordförande Aphram Melki (C) tycker att det största är utskottets inrättande. Utskottet har “stärkt vår position inom miljö- och klimatarbetet på många sätt”. På vilka sätt får kommuninvånarna tyvärr inte veta.

Vi har följt debatter i kommunfullmäktige om frågor rörande klimatet, bland annat motioner vi själva lagt. Det brukar gå till så att utskottets ordförande begär ordet, försäkrar att utskottet redan hanterar eller kommer att hantera frågan på bästa sätt. Alla kan vara lugna. Varpå förslaget avslås med stöd av SD. Utskottets blotta existens används av Alliansen som ett trumfkort och är deras lösning på klimatkrisen. Det är retorik som förpliktigar till ingenting, leder till ingenting, inget behöver förändras. Budskapet till väljarna är att de tryggt kan somna om. 

Den som med egna ögon vill se att kejsaren är naken kan titta på protokollen från utskottets sammanträden på kommunens hemsida.

Den rödgröna oppositionen var emot utskottets tillblivelse från start. Klimathotet är den största utmaning mänskligheten står inför. Att lägga ansvaret för denna kritiska fråga på ett utskott som ska fokusera på miljö och social hållbarhet vittnar om att klimatkrisen inte tas på allvar av högerstyret.

2020 var året då utsläppen måste börja minska kraftigt och halveras till 2030. 2045 ska vi vara koldioxidneutrala. Det finns att göra.

Den rödgröna budgeten innehöll förslag om att inrätta ett klimatkansli med uppgiften att ta fram en klimafärdplan av kommunens koldioxidbudget, som legat och dammat sedan 2017, och se till att kommunen börjar följa Parisavtalet. Det hade inte varit en dag för sent.

Thomas, Kicki, Stina, Maria, Erik, Abdullahi, Johan, Anna, Anders från Vänsterpartiet Järfällas klimat- och miljönätverk

Vill du också vara med och kämpa för att rädda det som räddas kan till kommande generationer? Kom med i vårt nätverk! Skicka ett mejl

Följ oss på Facebook

När jag växte upp i Viksjö fick jag höra om kossorna och åkrarna som fanns där innan, innan Viksjö som vi känner det idag fanns så var det nämligen mest lantbruk här. Många av de djur och den natur som fanns då håller sakta på att komma tillbaka, efter att Viksjö under 1970-talet byggdes som en del av miljonprogrammet. Det går att se att Viksjö är en del av det programmet, med olika grannskapsområden runt ett köpcentrum. Hummelmora och Sandvik är exempel på dessa grannskapsområden.

Något som var viktigt när Viksjö planerades var att det skulle vara säkert för barnen att kunna ta sig fram, varför det är gott om cykel- och gångvägar långt ifrån biltrafik. Och att skogen och andra grönområden är insprängd mellan bostadsområdena. Det som gör Viksjö speciellt, utöver detta, är närheten till Görvälns naturreservat. Det går inte riktigt att ta på var reservatgränsen går. Det är det som gör Hummelmora så unikt.

Kraftledningen behövdes grävas ned, men det visade sig att det kom att påverka djur och natur. När den grävdes ner och skapades sår i vår natur som nu äntligen har börjat läka. Många fåglar och djur slutade komma förbi under åren som nedgrävningen pågick. Det sprängdes, grävdes, det stod stängsel där de arbetade och mycket förändrades. Ingenting mot vad det kommer att bli när husen byggs. Djuren kommer inte ha några gröna områden att komma tillbaka till, om de vill komma tillbaka. Det tog så lång tid som 50 år efter Viksjö byggdes. Det är dock inte det jag är mest rädd för, utan att vi kommer skrämma djuren som finns runt Gåseborg.

Det går att se på SLU:s artdatabank när detta skedde, för att det är en dipp i antalet fynd under denna tid och framtill nu. Det har inte bara varit dåligt med att gräva ner kraftledningen med fler djur, insekter och andra har sakta hittat tillbaka som inte fanns här när kraftledningen stod där. Det går inte säga om de påverkades av kraftledningen, men det verkar så.

Den planerade förtätningen i Hummelmora och Sandvik, där tillgången till kollektivtrafik är begränsad och det är långt till exempelvis pendeltåg, kommer innebära ökad biltrafik. Något som resulterar i en ökning av exempelvis koldioxid och kväveoxider. Biltrafik står redan för drygt 70% av Järfällas utsläpp av koldioxid enligt kommunens koldioxidbudget. Trafiken måste minska, inte öka.

I urbana miljöer kan granarna ses som bioindikatorer utifrån hur de ser ut. Bland granarna i området längs kraftledningstråket syns stammen tydligt och de har glest med bland annat barr. Nedgrävningen av kraftledningen, milda vintrar och sommaren 2018 har påverkat dem mycket. Vissa har dött. Förutom att vara en bra bioindikator, är de en av få växter som fortsätter binda att koldioxid även om vintern, vilket gör att vi borde försöka bevara våra granar och få dem att överleva istället för att bygga bort dem.

Det vi vet sedan tidigare är att många fågelarter är mycket känsliga för den typ av försurning som luftföroreningarna orsakar. Det var på grund av detta som våra örnar höll på att utrotas, men de håller sakta på att komma tillbaka. Vi som bor längs kraftledningsstråket vill fortsätta att se vår kungsörn och havsörn sväva i skyn under sommaren. Vi vill även se entitan, talltitan, björktrasten men även den mindre hackspetten komma som gäst vid fågelbordet om vintern. Höra hur kråkorna uppfostrar och sätter skatorna på plats. Allt detta och mycket mer har vi precis utan för dörren. Alla dessa, förutom skatan, är rödlistade och nära hotade.

Den expanderande Barkarbystaden, ett av Sveriges största byggprojekt, påverkar djur och fågellivet i området. Utbyggnaden av Lövstaverket, som ska ligga 3 km från Hummelmora, kommer att påverkan Hummelmora området. Jag är rädd för påverkan som Lövstaverket kan komma att medföra och Barkarbystaden som kommer allt närmare Säbysjön. Och sedan förtätningen av Hummelmora och Sandviken på detta.

Det är ingen som riktigt vet hur växter i grönområdena och längst kraftledningsstråket kommer att påverkas av att vattenflöden ändras av den planerade husbebyggelsen. Många växter och blommor mådde inte riktigt bra när kraftledningen grävdes ner, men håller nu på att växa sig starkare igen. Det ska finns tre askar, en starkt hotad art, någonstans längs kraftledningsstråket. I handlingsplanen för ökad biologisk mångfald i Järfälla, nämns Hummelmora som ett område med skyddsvärda träd. Det är ingen som vet vad som har hänt askarna eller om de fortfarande lever. Växtligheten längs kraftledningen i Hummelmora behövs inventeras och kartläggas. Det gjordes senast 2017.

Allt det här har fått mig att tänka på då jag i början av sommaren, när allt var långt ifrån som det brukar vara, såg ett litet solitärbi flyga förbi med grässtrån större än sig själv. Stannade upp och följde hur den samlade grässtrån till ett eget litet tält för sina avkommor. Fick även uppleva hur gullklövern tittade fram igen. Under sommarkvällarna fick jag ta mig fram mellan paddor, grodor och mindre vattensalamander. Jag är långt ifrån ensam om detta.

Solitärbin är mycket ovanliga gäster i min trädgård. Gäster som kommer att försvinna med förtätningen. Många av dessa bin finns i så litet antal, och solitärbin kan komma att försvinna helt i urbana miljöer. Gullklövern är nära hotat, en av de bättre pollinatörerna. Alla groddjur är fridlysta, men med husen som kommer att byggas,  kommer de inte kunna ta sig till oss längre. De vandrar från Gåseborg och Sandvik i naturreservatet.

Dessa djur, som till exempel fåglar, måste kunna fly undan allt det urbana och få friheten att kunna leva. De behöver träd och gröna ytor för att föröka sig. Träden och de gröna ytorna är beroende av våra pollinatörer för att överleva. De är beroende av regnvatten och grundvattnet.  De kommer att göra som alla andra, ta sig till grönområdena längs kraftledningsstråket i Hummelmora, Sandvik och även Gåseborg. De vet inte var gränsen mellan naturreservatet och Hummelmora går. För dem är grönområdena i Hummelmora en del av deras värld. Låt naturen få läka alla såren efter nedgrävningen av kraftledningen och växa sig stark.

Vinstintresset hos de styrande, att de får mer för marken i Hummelmora och Sandvik än andra ställen som är mer lämpliga för bebyggelse, går före än att värna miljön. Vi lyfte fram den kollektivtrafiknära delen av kraftledningsstråket vid Polhem som ett lämpligare alternativ, med det avslogs.

Vad vi gör nu påverkar framtiden för våra barn, barnbarn och kommande generationer. Är det inte viktigare att de ska kunna få höra korpen varna och få se örnen flyga över den sommarblå himmeln? Att få se en vattensalamander visa upp sin parningsdräkt, då de kan se ut som små drakar?

Det vill jag.

Annica Nilsson, själv boende i Hummelmora
Ordinarie i kommunfullmäktige och ersättare i kommunstyrelsen.

Järfälla gör ett jätteöverskott 2020 om 138,4 miljoner. Dessa pengar borde under året ha gått till att stärka upp verksamheterna på olika sätt.

Nu står vi här vid årets slut med ett överskott som samlats på hög och inte går in i nästa års budget. Men en sak kan vi faktiskt fortfarande göra med dessa pengar. Vi kan visa kommunens medarbetare uppskattning för deras fantastiska insatser under pandemiåret genom att använda en del av överskottet till att utbetala en bonus som tack för deras hårda arbete. Applåder och vackra ord märks inte i plånboken, men det gör en extra utbetalning särskilt för de av kommunens anställda med de lägsta lönerna, vilka inte sällan också utför de tyngsta arbetena.

Vänsterpartiet lägger tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet de Gröna ett förslag till Kommunstyrelsen om att alla medarbetare som varit anställda på minst 25% under perioden sista mars till sista december ska få en bonus.

Alla som uppfyller detta kriterium, oavsett anställningsform ska omfattas av utbetalningen. Kommunens vikarier och timanställda gjort ett oumbärligt arbete inom många områden och ska givetvis omfattas.

Här kan du läsa hela initiativet.

Särskilt yttrande från V, S och MP i kultur-, demokrati- och fritidsnämnden.

I en motion föreslår Sverigedemokraterna att kommunen i sin yttre kommunikation och informationsmaterial inte visar barn eller vuxna i slöja eller religiöst kopplade kläder. I sin motivering argumenterar Sverigedemokraterna endast kring tvång att bära slöja i länder som Iran och Saudiarabien.  Det framgår inte vad som menas med andra religiöst kopplade kläder och det är uppenbart att Sverigedemokraternas retorik i sammanhanget är ett uttryck för en islamofobi. Sverigedemokraterna hänvisar även till kvinnoförtryck i motionen.

Vi kan börja med att konstatera att i Sverige har vi grundlagar som bland annat innefattar yttrande- samt religionsfrihet. Att få bära religiösa symboler som t.ex. ett kors runt halsen är en rättighet i enlighet med svensk lagstiftning och detsamma gäller givetvis rätten att bära slöja. Att inte få bli representerad i en kommuns informationsmaterial och på så vis bli ”bestraffad” på grund av religiös tillhörighet och religiöst uttryck i form av klädsel eller religiösa symboler står i strid med Sveriges grundlag och är givetvis oacceptabelt.

Detta har Diskrimineringsombudsmannen (DO) också nyligen konstaterat i ett tillsynsbeslut gällande Skurups kommun. DO uttalade i sitt beslut bl.a. att den klädpolicy kommunen beslutat om i skolan som i huvudsak innebar förbud att bära olika typer av slöja stod i strid med såväl svensk diskrimineringslagstiftning som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Detta eftersom de som omfattades av policyn missgynnades genom att de förhindras att göra det. Det fanns således ett klart samband mellan det förbud som klädpolicyn innebar och diskrimineringsgrunden religion eller annan trosuppfattning.

Det går att göra en tydlig koppling till att som kommun medvetet välja bort invånare som ger uttryck för en religiös uppfattning eller annan tro i kommunens offentliga representation och på så vis hindra att kommunen i informationsmaterial ger utrymme åt invånare som helt i enlighet med svenska grundlagar väljer att ge uttryck för en religiös uppfattning. Det skulle innebära att som kommun göra sig skyldig till diskriminering på ett allvarligt sätt. Det finns redan idag en häpnadsväckande brist på representation av de flesta som har annan bakgrund än vit svensk i kommunens offentliga material som ska rikta sig och tala till alla invånare.

När det gäller kvinnoförtryck som Sverigedemokraterna påstår sig vilja stävja i och med motionen så är det svårt att se hur brist på mångfald och representation i kommunens informationsmaterial och därmed diskriminering på grund av religionstillhörighet ska bidra till den processen.

Om en flicka eller kvinna tvingas att bära slöja är det inte flickan eller kvinnan vi vill förbjuda, utan det är riktade insatser mot de som tvingar vi vill se. För att stoppa tvång/förtryck mot flickor och kvinnor måste utgångspunkten vara insikten om att förtrycket har sina rötter i den rådande samhällsstrukturen där män är överordnade och kvinnor underordnade. I grund och botten så handlar det hela om att få ett slut på mäns överordning i samhället överlag vilket borde genomsyra allt offentlig arbete och alla beslut som fattas istället för att stirra sig blind på en huvudbonad. Runt om i världen existerar totalitära stater där kvinnor tvingas bära slöja, där kan detta mycket väl utgöra ett förtyck. I dessa nationer skulle frågan om slöjförbud mycket väl kunna anses som en feministisk fråga, men det är långt ifrån samma sak som att alla kvinnor i Järfälla och Sverige som väljer att bära slöja skulle vara förtryckta. Här är det istället kvinnors och flickors rätt att bära slöja som ifrågasätts.

Att Sverigedemokraterna hävdar att de på något sätt står på flickors och kvinnors eller barns sida i den här frågan är inte seriöst, detta är bara ett av deras vanliga och ständigt återkommande uttryck för islamofobi.

Vi i sittande opposition vill att det i kommunens informationsmaterial ska finnas en självklar och bred representation av våra invånare oavsett kön, ålder, ursprung, funktionsvariationer, religions- eller annan trosuppfattning.

Tallbohovskolans högstadium hotas av nedläggning. Ett argument från Barn- och ungdomsförvaltningen är att inte tillräckligt många väljer skolan. Ändå har skolan, enligt förvaltningen, elever som inte gjort ett aktivt skolval men placerats där. När du går på en F-9 skola och vill stanna kvar på den, gör man inte ett skolval. Det finns alltså elever och familjer som aktivt väljer skolan genom att inte delta i skolvalet och på så sätt stanna kvar på sin nuvarande skola, i detta fall Tallbohovskolan.

Vi i Vänsterpartiet anser att Tallbohovskolans högstadium ska finnas kvar. Vi tycker att alla elever, oavsett om de bor i Viksjö eller på Söderhöjden, har rätt till en skola nära hemmet hela sin skolgång. På Söderhöjden bor det många familjer med flera barn i olika åldrar och vi anser att en F-9 skola är att föredra snarare än en F-6 skola för dessa familjer. I dagsläget har vi endast två F-9 skolor kvar i kommunal regi. I en obruten skolgång ges elever, skolpersonal och lärare möjlighet att känna varandra väl under de 10 år som eleverna kan gå på skolan. Med bättre relationer möjliggörs en personlig kontakt vilket bidrar till bättre ordning. Den gemenskapskänsla som kan byggas upp i dessa skolor motverkar mobbning då eleverna blir sedda, trygga och får sin skolgång i en lugn miljö som främjar inlärning. Att ha en genomtänkt pedagogisk linje genom hela skolgången där lärarna kan samverka ökar undervisningens kvalitet och resulterar med stor sannolikhet i bättre kunskaper och högre meritvärde än om dessa elevers skolgång ska brytas mitt i puberteten.

Utöver de satsningar som gjorts från politiskt håll för att lösa situationen på Tallbohovskolan så har även föreningslivet engagerat sig stort för att stötta skolans elever. Matinou Inoussa, från föreningen IF WASA, beskriver hur föreningen engagerat sig för skolan och dess elever med bland annat läxhjälp och olika former av fotbollsskolor under både sommar och vinter. I föreningens verksamhetsplan finns fler exempel på vad föreningen redan gör samt vilka målsättningar som finns för vad de vill fortsätta göra samt börja göra framöver för närområdet och dess ungdomar.

”Allt som krävs är lite mer resurser och insatser på skolan och fler aktörer som vill se möjligheterna och tillgångarna på Tallbohovskolan istället för att stänga ut och sätta en stämpel som hopplöst fall med ständigt hot om nedläggningar.” – Matino Inoussa

Det är inte bara inom Barn- och ungdomsförvaltningens områden som högerstyrets budget skapar nedskärningar. I Kultur-, demokrati- och fritidsnämndens verksamhetsområden ska 1,5 miljoner kronor omfördelas. Den 8/12 fattas beslut om huruvida insatser för att stärka i socialt utsatta områden ska upphöra inom förvaltningen eller inte. I dessa föreningar har det arbetats med läxläsning, verksamheter riktade mot hemmavarande mammor med småbarn med mera. Man hänvisar till verksamheter inom Barn- och ungdomsförvaltningens områden istället, som till exempel kommunala fritids med mera. Vi vet att alla i socialt utsatta områden inte kommer att få det de behöver där, dessa föreningar är nödvändiga då de tar ett stort socialt ansvar och enligt oss i Vänsterpartiet egentligen skulle behöva ännu mer ekonomiskt stöd.

Dessa 1,5 miljoner kronor ska istället täcka kostnaderna för de allmänna besparingskraven på alla nämnder som påförts av Alliansen. Det kommer bli ett hårt slag för föreningar som exempelvis Unga Örnar och Verdandi.

Från Vänsterpartiets sida arbetar vi i båda ärendena, i första hand för en bordläggning i då vi anser att det behövs mer tid för att bilda opinion och få ärende avslagna. Vi i Vänsterpartiet tycker det är orimligt att ta från de som behöver det mest för att ge ännu mer år de som redan har.

Mia Söderlind (ersättare i Barn- och Ungdomsnämnden)
Göran Hillman (ordinarie ledamot i Kultur- demokrati- och fritidsnämnden)
Johanna Segerheim (ersättare i Kultur- demokrati- och fritidsnämnden)