Författare: thoste

Therese har under sommaren engagerat sig för de asylsökande och papperslösa barnfamiljer som sitt-strejkar på Norra bantorget i centrala Stockholm sedan 8 veckor tillbaka under nätverksnamnet Liv Utan Gränser. Här ger hon oss lite mer information till vilka det är som strejkar och varför.

Initiativet till sitt-strejken kom från en liten grupp mammor ute i landet som ville uppmärksamma den omöjliga situation de och deras familjer hamnat i sedan de nekats flyktingstatus och uppehållstillstånd i Sverige. Gruppen har sedan dess vuxit allteftersom fler familjer anslutit sig.

Afghanistan är av internationella organ rankat som det minst fredliga landet i världen 2019 och ligger samtidigt högt i korruptionsindex och är ett av världens farligaste länder att leva i som kvinna. Samtidigt har andelen afghanska asylsökande som blir beviljade skydd i Sverige sjunkit de senaste åren i och med införandet av den tillfälliga asyllagen. Under samma tid som Sverige stramat åt möjligheten att få asyl har andelen afghanska kvinnor och barn bland de asylsökande ökat. Resultatet av den ändrade flyktingpolitiken syns tydligt bland demonstranterna på torget.

Afghanistan tar inte längre emot tvångsutvisade barnfamiljer, därmed lever familjer som vägrar skriva på papper om att de återvänder frivilligt efter ett avslagsbeslut i ett slags tröstlöst limbo där de varken får vara kvar eller kan utvisas. Föräldrarna tillåts inte arbeta och har generellt sett inte heller rätt att ta del av socialförsäkringssystemet. Familjerna lever därmed i extrem ekonomisk utsatthet samtidigt som de ständigt fruktar att Sverige och Afghanistan ska träffa en ny överenskommelse som gör att tvångsutvisningarna av barnfamiljer kan återupptas.

Bland familjerna, som under sittstrejkens gång varit på Norra bantorget, finns föräldrar som förlorat kroppsdelar i kriget, tonåringar som sett sina släktingar dö under flykten, barn med funktionsnedsättningar och allvarliga sjukdomstillstånd och kvinnor som brutit med familj och släkt för att gå sin egen väg.

Under veckorna som har varit har gruppen hunnit med flera större demonstrationer och en del roliga aktiviteter som konsertbesök och barnkalas, men de har också spenderat många timmar sittandes ensamma i spöregn, sovit på kalla golv hopträngda i lokaler som inte är anpassade för god vila och kämpat i motvind med att nå ut med sitt budskap i semestertider. Vid ett flertal tillfällen har de också nåtts av fruktansvärda nyheter om terrordåd i Afghanistan och ordnat ljusvakor för sina omkomna landsmän.

Få personer med direkt inflytande över situationen har besökt eller på annat sätt uppmärksammat och bemött demonstranternas krav. Men ännu är det inte försent! Ett antal mammor och yngre barn fortsätter demonstrera medan de äldre barnen återvänder till skolbänken.

Den 10:e september, i samband med riksdagens öppnande, kallar nätverket till en stor demonstration på Sergels torg och inför denna kommer de bland annat att behöva hjälp med affischering. Jag hoppas att partiaktivister från såväl Järfälla som övriga kommuner i regionen ansluter sig till demonstrationen eller hör av sig till nätverket och frågar hur de kan hjälpa till att lyfta deras krav. Att lyfta och försöka underlätta familjernas situation är i allra högsta grad en fråga om solidaritet, feminism och rättvisa.

—-

Länk till Liv utan gränsers Facebook-sida

På Vänsterpartiet Järfällas medlemsmöte för en dryg vecka sedan gjordes en pengainsamling till förmån för de strejkande. Föreningen gav också ett bidrag och klimat- och miljönätverket beslutade att skänka bidraget från kommunens naturstädningskampanj i våras.

Nu på lördag, med start kl. 10, är det en feministisk träff för föreningens medlemmar som identifierar sig som kvinna. Även de som inte är medlemmar kan vara med på förmiddagen och lunchen. Se mer information längre ner.

Annica, som bl.a. är ordinarie ledamot i kommunfullmäktige, och Therese, som bl.a. är ordinarie i styrelsen och föreningens internfeministiska talesperson, är de som håller i arrangemanget.

Annica och Therese, träffen är alltså separatistisk. Varför då?

– Eftersom att det fortfarande finns en så stark mansnorm och kvinnors röster ofta tystas och begränsas på olika sätt tror vi att separatistiska rum har en viktig funktion att fylla genom att ge plats för samtal där våra röster ges hela utrymmet. Men gemensamma samtal om feminism, som är öppna för alla oavsett könstillhörighet tror vi också är jätteviktiga och såna vill vi också ha fler av.

Vänsterpartiet är ju ett feministiskt parti, där exempelvis minst hälften i alla styrande församlingar är och ska vara kvinnor. Behövs interfeministiska träffar då?

– Feminism, liksom vänsterpartiets övriga ideologiska ben, är något vi ständigt behöver jobba med. Att vi exempelvis har stadgar som säkerställer kvinnlig representation är viktigt och stort, men ingen garanti för att en feministisk analys och praktik genomsyrar partiföreningen. Vi tror att den här typen av träffar är viktiga för att stanna upp, se vart vi befinner oss och hur vi kan ta oss ännu längre.

Det kanske behövs träffar på samma tema för män?

– Absolut! En, eller flera mansträffar vore toppen. Till exempel skulle man på sådana träffar kunna prata om hur man kan motverka destruktiva maskulinitetsnormer och hur ni kan hjälpa varandra att vara trygga, solidariska kamrater i feminismen. Sen har ni säkert precis som kvinnor kollektiva erfarenheter som skulle kännas skönt att få utrymme att diskutera i lugn och ro. Typ unga mäns utsatthet för våld i det offentliga rummet, stigmatisering av psykisk ohälsa bland män, knepiga normer om manlig sexualitet eller något helt annat.

Ida Gabrielsson, som är riksdagsledamot för Vänsterpartiet och en central person i partiets kvinnonätverk, kommer och föreläser om ”intersektionell feminism” på förmiddagen.  Kan ni förklara vad det innebär?

– Intersektionell feminism handlar om att vara uppmärksam på hur olika normer och maktordningar utifrån klass, ras/etnicitet/nationalitet, sexualitet, könsidentitet, funktion och ålder samspelar med varandra. Det är lite förenklat en feminism som vägrar bortse från att förtryck kan se olika ut utifrån olika positioner och att en och samma person kan ha olika mycket makt i olika situationer. Det vill vi fördjupa oss i!

Om några som inte är medlem tycker det här låter intressant. Kan de komma då?

– Självklart. Förmiddagen och lunchen går det bra att vara med på. Skicka ett mejl till [email protected].

Det säger Johanna Segerheim, sammankallande i Vänsterpartiet Järfällas antirasistnätverk. Och fortsätter:

– Vi kan alla ägna oss mer åt aktivism och civilkurage i vardagen genom att säga ifrån när någon i vår omgivning blir utsatt för rasism eller diskriminering. Vi måste bli fler som visar att det inte är okej. Många vågar inte riktigt säga vad de tycker utan fegar ur.

Johanna är uppvuxen i Jakobsberg på 70-talet. Hon känner idag mer än tidigare en viss oro för att demokratin är i fara. Det har skett en normalisering av främlingsfientliga åsikter och det är inte längre bara en liten grupp rasister som tycker så. Journalister, debattörer och opinionsbildare som är antirasister möts av en flodvåg av hat och hot. Det här måste vi tydligare ta ställning emot liksom Vänsterpartiet, tycker Johanna.

– Jag ser också andra orättvisor. Det har blivit hårdare för många som inte får sjukersättning utan tvingas att ansöka om försörjningsstöd, som är både osäkrare och lägre. Fler riskerar att bli utslagna och många har psykiska problem. För ungdomar har kraven hårdnat. Idag måste du ha ett gymnasiebetyg för att ha en chans på arbetsmarknaden. Dessutom vill samhället inte leverera billiga smålägenheter för unga när de behöver flytta hemifrån.

Hon tror att det finns en risk att SD ökar ett tag till men att det går att bryta om Vänsterpartiet, andra vänstergrupper och enskilda antirasister agerar och blir mer synliga. Det behövs en mobilisering och en tydligare motrörelse som är för demokrati, jämställdhet och jämlikhet.

Vad gör ni i nätverket?

– Många som uttrycker främlingsfientliga åsikter känner inga invandrare. Nätverket vill därför skapa fler träffpunkter där svenskar och invandrare kan träffas, lyssna på varandras erfarenheter och lära känna varandra. Vårt nätverk har i år en serie möten på temat Livsberättelser och har redan haft två möten. I höst blir det ytterligare två möten och det första blir onsdagen den 18 september kl. 18.30 på Sans Rival i Jakobsberg. Vi har bjudit in en lokal aktivist från Husby som arbetar med demokratifrågor i olika gräsrotsrörelser och i Hyresgästföreningen. Hon kommer också att ta upp den utsatthet som många kvinnor och män upplever som invandrare. Vi kommer dessutom att ha en affischkampanj på temat att svenskar och invandrare behöver varandra och behöver samarbeta. Och försöka få fler antirasister att ansluta sig till Vänsterpartiet, avslutar Johanna.

– Det har varit en skön sommar, väldigt lugn och skön. Vi har varit i Hälsingland och Norrtälje och träffat släktingar. Sen har vi ju trädgård och hund och det kräver en del jobb!

Det säger Thomas Stenholm, Vänsterpartiet Järfällas ordförande. Vad är då på gång i V Järfälla?

– Först har vi medlemsmöte för alla medlemmar på Jakobsbergs Folkhögskola på onsdag kl 18.30. Då är temat antirasism och Hamid kommer att resonera kring ämnet och hur integrationen kan förbättras. På nästa medlemsmöte i höst är temat klimat och miljö. På lördag den 31 augusti blir det en heldagsutbildning för kvinnor i föreningen. Sedan har vi nätverksträffar med antirasistiska nätverket den 26 augusti och med klimat- och miljönätverket den 28 augusti. Så det är rätt mycket på gång den närmaste tiden.

Hur ser du på den politiska utvecklingen både i Sverige och Järfälla?

– Det känns lite tråkigt att vara negativ men det känns som polariseringen ökar. Man spelar på folks oro. Många är rädda för att gå ut på kvällarna. Framför allt i Järfälla. Enligt polisen finns det ingen anledning att vara mer orolig här än någon annan stans. Det är trist med en samhällsutveckling där känslor och inte fakta styr. Alternativet är att föra samman människor. Ett exempel är Fridays For Future, som vi deltar i varje fredag kl 15-17 på Riddarplatsen. Det har blivit lite av en träffpunkt, många diskussioner uppstår, inte bara om klimatet.

Eskilstuna och Katrineholm och några andra städer har beslutat att det krävs tillstånd för att samla in pengar. Hur är läget i Järfälla?

– Både moderaterna och SD har motionerat i kommunfullmäktige i Järfälla om tiggeriförbud men har inte majoriteten med sig. Därför har några startat en namninsamling för att få till stånd en folkomröstningen om tiggeriförbud. Det känns olustigt att namninsamla mot människor. Vilka personer ska få synas i gatumiljön? Vad blir fortsättningen på detta?

– Det kan säkert förekomma att en och annan tiggare utnyttjas, men jag tror inte att det är så här i Jakobsberg i alla fall. Vi har haft en del kontakter med dem och pratat med dem så gott det går. Generellt är det naturligtvis tragiskt att folk ska behöva tigga, inte bara här utan i många EU-länder.

– Tidigare var alla överens om att man skulle ha en fungerande välfärdsstat där man tog hand om fattiga och utsatta. Idag tar inte samhället något ansvar utan det är upp till enskilda att hjälpa utsatta. Det gäller inte bara romer, det gäller även arbetslösa, sjukskrivna och vissa med psykisk sjukdom.

Vilka andra politiska områden än invandringen borde den politiska debatten handla om?

– Många ungdomar står i kö för hyresrätt men istället ombildas hyresrätter till bostadsrätter och kötiden blir längre och längre. Men att bygga fler hyresrätter är vi tyvärr ganska ensamma om att föreslå.

– För att vi ska kunna behålla en nära och bra sjukvård så borde Jakobsbergs sjukhus bli kvar. En annan fråga är arbetsmarknaden. Det är svårt för många, speciellt unga, att få ett fast arbete. Många erbjuds osäkra och tillfällig anställning om ens något.

– Järfälla kommun är inte med i matchen om klimatet. Det finns ingen plan från den styrande allianser för vad man vill satsa på, trots att klimatopinionen bara växer och växer. Politikerna, på alla nivåer, styr inte upp frågan utan lägger ansvaret på oss individer.

– Det behövs en mobilisering idag mot hela den här samhällsutvecklingen. Det behövs fler Gretor som stiger fram, fler unga och även äldre som inser klimatfrågans vikt. Om du är orolig för klimatet, kontakta oss! Avslutar Thomas Stenholm.

Efter att legat lågt med aktiviteter under semester- och sommarlovsperioden är det dags att dra igång igen.

Onsdag den 21 augusti kl. 18.30 träffas vi på Jakobsbergs folkhögskola för medlemsmöte. Den här gången är det vårt antirasistiska nätverk som står för temainnehållet. Bland annat blir det en förkortad version av den välbesökta presentation Hamid Ramazani höll i Folkets hus Kallhäll i våras, med titeln ”Flykten från Iran”.

Måndag den 26 augusti kl. 18.30 träffas det antirastiska nätverket och onsdag den 28 augusti träffas klimat- och miljönätverket kl. 18.15.

Lördag den 31 augusti arrangerar vi en träff/utbildningsdag på Jakobsbergs folkhögskola för alla i föreningen som identifierar sig som kvinnor. Dagen startar kl. 10. Det blir inspirationsföreläsning om intersektionell feminism av riksdagsledamoten Ida Gabrielsson (V) på förmiddagen, lunch och därefter diskussion och idéutbyte. Sista anmälningsdag till utbildningen är den 17 augusti.

Är du intresserad av att vara med på någon av dessa aktiviteter men inte är medlem så skicka ett mejl till [email protected].

Våra nätverk, med fokus på antirasism, klimat- och miljö, barn- och ungdom samt bostäder, träffas ungefär en gång i månaden för att lära sig mer, sprida kunskapen och ta fram politiska förslag. Tycker du det låter intressant? Hör av dig! En måste inte vara expert för att gå med i något av nätverken. Det viktigaste är att en är intresserad.