Vi säger tack för året och vi ser framemot det nya!

I förra veckan var det kommunstyrelsemöte i Järfälla. Vänsterpartiet lämnade två särskilda yttranden. Det första handlar om att projekteringen av ett nytt medborgarhus nu föreslås få vänta. Vänsterpartiets Bo Leinerdal skriver:

”Vi vill understryka och synliggöra behovet av samlingslokaler i centrala Jakobsberg. Det är en brist att vi inte kan ta emot större teater- och/eller konserter i kommunen. Likaså är behovet av lättillgängliga lokaler för föreningslivet stort i centrala Jakobsberg. Arbetet för att lösa dessa behov får ej avstanna”.

Det andra handlar om bostadsförsörjningsprogrammet för Järfälla 2016-19. I maj 2012 föreslog V att Järfälla skulle inrätta ett bostadsförsörjningsprogram, något som den borgerliga alliansen då avslog. Nu vill s-mp-c-majoriteten just inrätta ett bostadsförsörjningsprogram. Bo Leinerdal skriver i sitt särskilda yttrande bland annat att:

”Vi välkomnar att kommunen väljer (…) att inrätta ett bostadsförsörjningsprogram. I vår motion från 2012 framförde vi bland annat:

Programmet ska ta upp konkreta och mätbara mål för bostadsbyggandet (…), var det ska byggas och i vilken upplåtelseform. I programmet ska stor vikt läggas vid att Järfälla ska visa vägen genom ett energisnålt och miljösmart byggande. En ambition att det i kommunen ska erbjudas billiga bostäder och hur detta ska uppnås ska också finnas med i programmet. En plan för äldreboenden och särskilda boenden för personer med funktionsnedsättning bör ingå. (…) Möjligheten att uppföra ett kollektivhus i centrumnära läge bör prövas”.

Igår kväll anordnade V Järfälla tillsammans med Neuroförbundet Järfälla Upplandsbro ett offentligt samtal om funktionshinder. Mötet var på Jakobsbergs bibliotek och inleddes av Lasse Lemon, ordförande i Neuroförbundet Järfälla Upplandsbro.

Lasse fick MS 1994 och har suttit i rullstol sedan dess. När han berättade på jobbet att han hade en kronisk sjukdom fick han sparken. Det kändes rätt hårt förstås. 1994-95 kom LSS, lagen som ger funktionshindrade rätt till personlig assistans. Lasse har haft assistans sedan 2006.

• Det som är tokigt är att de timmar man fått omprövas av Försäkringskassan vartannat år. Vi som har kroniska sjukdomar blir ju inte bättre och omprövningen skapar oro och nervositet. Försäkringskassan kan ge 20 timmar i veckan men när omprövningen sker kan alla timmar dras in, ganska godtyckligt och för att Försäkringskassan vill spara pengar. Om man blir sjuk efter fyllda 65 år kan man inte få personlig assistans, det är en annan orättvisa.

Därefter tog Ted Wright (S) och Maria Mattsson (L), båda politiker i Järfälla Socialnämnd, plats på scenen och fick svara på frågor som Lasse Lemon ställde. Här lite ur den diskussionen:

Maria Mattsson: Försäkringskassan gör en hårdare bedömning idag men kommunen får går in och stötta upp och betalar mer än tidigare. På frågan om det finns tillräckligt med ramper och hissar för rörelsehindrade svarade Maria att frågan diskuterats i Tillgänglighetsrådet. Men jag tror att det finns ramper på alla skolor i Järfälla. Fungerar bostadsanpassning bra i Järfälla? Maria: Det är färre i Järfälla som får bostadsanpassning än i andra kommuner och rutinerna behöver ses över. Ofta sker bostadsanpassningen utan dialog med den funktionshindrade.

Ted Wright: Bostadsanpassning sköts av tjänstemännen, inte av politikerna. Ofta handlar det om enklare åtgärder som att ta bort trösklar. När det gäller personlig assistans så kan inte kommunen dra ner, för då blir det överklaganden och besluten omprövas ofta. När det gäller bostadsanpassningen så fungerar det bra vid nybyggnation och ombyggnation av gamla lokaler. Men det skulle behövas en inventering och en åtgärdsplan för bostadsanpassningen. När det gäller tillgänglighet till skolor så har en del friskolor trånga lokaler som ej är anpassade till funktionshinder. Det är inte bra. Forskningen är viktig för att komma tillrätta med olika funktionshinder. Bland annat lär saffran vara en bra ingrediens för att hålla hjärnan i bra skick. De senaste 10-15 åren har man blivit bättre på att diagnostisera flera sjukdomar, bland annat autism.

Sen var det dags för Karin Rågsjö, riksdagsledamot (V): Som funktionshindrad ska man ha stöd av samhället. Man ska inte bara överleva utan ha ett fullvärdigt liv och ett jobb. Idag är det bara 55 procent av de funktionsnedsatta som har jobb. Att personlig assistans omprövas efter två år gör folk utsatta. Det borde ses över och förändras. Men det är väldigt många små privata assistansbolag idag på marknaden och hela två miljarder av avsatta pengar går inte till assistans utan försvinner. Vi vill utreda att staten tar över huvudmannaskapet för LSS. Och Sverige som pytsar ut 99 miljarder till jobbskatteavdrag och även till ROT och RUT måste ha råd att ta över ansvaret.

• Det finns pengar i Sverige men på fel ställen, avslutade Karin Rågsjö.

Rubriken är provokativ. Det är klart att man kan. Men om man inte får stöd av samhället så blir livet mycket svårare. Det gäller alla slags funktionshinder. Hur fungerar detta idag i Järfälla och i Sverige? Det tänker Vänsterpartiet och Neuroförbundet i Järfälla/Upplandsbro diskutera på ett seminarium nu på torsdag den 10 december kl 18.30 på Jakobsbergs bibliotek, lokal Hyllan. Hemsidan frågade Lars Lemon, ordförande i Neuroförbundet, varför man ordnar seminariet:

• ”Har man ett funktionshinder är det nödvändigt att få assistans i form av assistanstimmar. Det här fungerar inte bra idag. Vartannat år omprövas assistansstöd trots att vi alla har kroniska sjukdomar. Kan man inte prata för sig så riskerar man bli utan. Det är orättvist och skrämmande. Men det handlar också om tillgänglighet. Det ska finnas ramper och hissar så att vi kan ta oss in på affärer, skolor, sjukhus och så vidare och hörselslingor för hörselskadade. Det saknas ofta i offentliga lokaler. Det är några anledningar till att lyfta de funktionshindrades situation.”

Mötet på torsdag inleds med att Lars Lemon berättar om sina egna och andras erfarenheter som funktionshindrad. Därefter frågar han ut Ted Wright (S) och Maria Mattsson (L), båda i Järfälla Socialnämnd, om deras synpunkter. Mötet avslutas med att Karin Rågsjö, riksdagsledamot (V) berättar om situationen i riket. Konferencier är Monika Lafveskans, V Järfälla. Fritt inträde.

År 2010 skapade Stockholms läns landsting en regional utvecklingsplan för Storstockholm (RUFS). Nu fem år senare jobbar man vidare med en utvecklad plan. Igår (4 december) presenterade man sina nya idéer på Kistamässan. Här kommer en sammanfattning av vad som sas. Det handlar om utbildningar, arbete, bostad, infrastruktur, och miljö.

Stockholmsregionen måste bli bättre på att matcha utbildning mot efterfrågan. Idag förekommer det en stor missmatch och i längden så slösar vi mycket förmåga och kompetens. Här måste vi inventera vårt human kapital, alltså se över kunskapsinfrastrukturen, hur efterfrågan ser ut idag och i framtiden. Den kommer att förändras. Vi kan inte bara vara bäst på utbildning men sedan inte se över att det finns arbete. Något som vi måste bli bättre på och då en viktig väg är att satsa på hållbar forskning.

I Stockholmsregionen så har vi hög sysselsättning och kunskapskapital.  Arbetslösheten ser olika ut i de olika grupperna, är störst bland ungdomar men har minskat hos män med annan etnisk bakgrund. Något vi inte kan kasta bort för det är där vi kan finna de yrken som vi är stort behov av idag på arbetsmarknaden och då måste vi korta och snabba på vägarna till svenska språket och arbete.

Sverige har störst segregering när det kommer till utbildning och arbetsmarknaden. Vi måste bli mycket bättre på att ta tillvara på den kompetens som kommer till Sverige med flyktingsströmmen, för det är genom utbildning och arbete som vi kan skapa integration.

För att klara av den kraftiga inströmningen av nya stockholmare, så är det infrastruktur och bostad som måste byggas upp. Det handlar om 20 000 lägenheter och år för att kunna täcka bostadskrisen men övervägande delen måste vara hyresrätter.

Infrastruktur och miljö kan gå hand i hand. Främsta målet är att frångå användandet av fossila bränslen. Vi har vi kommit väldigt långt när det kommer till uppvärmning av bostäder, men när det kommer till trafiken så har vi mycket kvar att göra. Här måste vi börja ta tillvara på invention på ett mer konstruktivs sätt för att göra det möjligt att kunna ställa bilen eller välja transportmedel som inte går på fossila bränslen. De första stegen är att bygga ut tunnelbanan, bättre tvärförbindelser och göra kollektivtrafiken mer attraktiv så att det blir lättare att ställa bilen. Klimatmålen handlar väldigt kortfattat om att vi måste ställa tydliga mål för 2050 för att kunna nå målen som är satta för 2030.  Målet för 2050 är inga nettoutsläpp alls av växthusgaser.

Vi i Stockholm har mycket att ta lära av Oslo. De pengar de har fått in via billtullar har gått till utbyggnad av kollektivtrafiken och till att sänka avgifterna i kollektivtrafiken. På så sätt så kommer de i framtiden att få Oslo centrum helt bilfritt.

Till 1 januari 2018 är målet satt att vi ska bli en region.
/AN