Gråt inte, organisera dig. Så resonerade Peter Bloch när han gick med i Vänsterpartiet 1973, dåvarande VPK. Med andra ord så insåg Peter vikten av sitt samhällsansvar och tog saken i egna händer. Så började också hans resa mot att bli aktivistproffset som hela tiden vurmat för att skapa utåtriktade aktiviteter i kombination med en god medlemsvård. Sedan millennieskiftet bor han i Vattmyra, Jakobsberg.

Allt började för Peter som barn, Peter såg hur hans mor slet för att få ekonomin att gå ihop, samtidigt som hennes enda prioritet var att ge sina två söner en bra uppväxt på egen hand, eftersom Peters pappa dog när han var fem år.

-Pappa dog när jag var fem. Jag vill särskilt minnas när kyrkan kom hem med en påse kollektpengar till oss, en genant och intressant händelse.

Det hembesöket gav Peter ett intresse av hur samhället fördelade sina resurser mellan fattiga och rika, ett intresse som följt med Peter under hela mitt politiska engagemang.

I hemmet spelades mycket jazz med Louis Armstrong, en artist som kom att bli en av Peters barndomsidoler tillsammans med Elvis. All jazz fick Peters musikintresse att utvecklas. Med tiden gick Peter från vanlig jazz till mer improviserad jazz såsom bebop, hardbop och den mest improviserade av de alla: spräckjazz.

En del av att bli vuxen handlar om att finna en mening med livet, för Peter var det en svår fråga, speciellt när han såg hur samhällets baksida såg ut. Ni vet den sidan av samhället många politiker väljer att inte lyfta fram. För Peter blev meningen med livet att hjälpa andra, att försöka skapa ett drägligt liv för andra.

-Jag grät inte, jag följde min moraliska kompass och organiserade mig i olika vänsterrörelser. När andra samlade på sig bilar, sommarstugor och aktier, kämpade jag för de som inte hade råd att åka bort under semestern.

Under hans yrkesverksamma liv jobbade Peter som barnskötare i 17 år, därefter kom hans heltidssysselsättning att omfattas av journalistiskt arbete inom Vänsterpartiet, kommunal, TCO och SKTF.

Jag frågar Peter skulle kalla sig styrelseproffs?

-Vem vill bli kallad det?, svarar Peter.

Han ser sig själv som ett aktivistproffs som tjatat om utåtriktade aktiviteter i århundraden.

-Ska Vänsterpartiet växa, så måste människor få reda på vad vi har för politik och hur vi bedriver politiken. Vi måste göra det på gator och torg, i de beslutande organen och i sociala medier, säger Peter.

Peters hjärta slår ett extra slag för de anställdas stora försvarsorganisationer – fackföreningarna. Idag tunnas deras betydelse ut och aktiviteten avtar. Det är inte bra för Sverige. Har vi som Vänsterpartister chansen att få ett förtroendeuppdrag i facket eller att organisera fackliga aktiviteter så ska vi ta den, annars har vi lämnat walkover till borgerligheten. ”Gråt inte, organisera er.”

En solig lördag vid valstugan på Riddarplatsen och bara en dryg vecka kvar till Europaparlamentsvalet. Mycket folk som är i farten, torghandeln pågår för fullt intill. Jag passar på att kolla läget med Mia, Johanna och Jian som står i valstugan på lördagseftermiddagen. Övriga partier har redan stängt igen sina containrar. Aktivister från Vänsterpartiet ger inte upp så lätt. För Jian är det första gången hon står i valstugan med det märks inte. Hon delar material och pratar med förbpasserande. Hur går det, frågar jag. Bra, svarar alla tre. Det har varit en del intressanta samtal. Folk ställer bra frågor. Johanna berättar om ett par som kom och ställde en hel del detaljerade frågor. Efter ett tag kom de tillbaka och sa ”Ni hade de bästa svaren av alla partier så vi kommer att rösta på er”. Johanna och Mia har varit på plats tidigare i veckan och tycker det har varit bra stämning tidigare pass också. Det känns meningsfullt att vi har valstugan, menar de.

Nu ska det bli sämre väder, men trots det hoppas vi på att det blir fler bra samtal på torget kommande vecka.

Thomas S.

Therese Johansson gick med i Vänsterpartiet för ungefär ett år sedan. Just nu är hon inne på upploppet på en master i socialantropologi. På partiföreningens årsmöte i februari valdes hon in som ledamot i styrelsen och nyligen valdes hon till internfeministiskt ansvarig i föreningen.

Varför behövs en sådan roll?
För att vara trovärdiga som ett feministiskt parti behöver vi också vara medvetna om och jobba med interna könsmaktstrukturer. Vänsterpartiet är en del av samhället och inte befriat från de maktordningar och strukturer som präglar resten av samhället. Att luckra upp och bryta ner patriarkala strukturer tar tid och kraft och är ett arbete som måste göras gemensamt och långsiktigt. Att ha ett feministiskt perspektiv med i såväl sakpolitiken som i partikulturen är ett gemensamt ansvar. Till dess det blivit lika självklart som klassanalysen att också ha en feministisk analys behöver vi ändå ha personer på alla nivåer i partiet som tar ett särskilt ansvar för att påminna om och se till att det arbetet prioriteras.

Vad vill du uppnå i den här rollen?
Jag vill att vänsterpartiet och vår partiförening ska vara en trygg och inspirerande plats för alla medlemmar och att vi allihopa ska kunna gå från möten och andra partiaktiviteter och känna oss stärkta. För att det ska kunna vara så behöver vi bryta ner de skadliga maktordningar som begränsar oss. Könsmakordningen är en, men absolut inte den enda, av dessa.

Har du någon strategi?
Det behöver finnas tydliga och effektiva strukturer för att stärka kvinnliga partimedlemmar och aktivister i sitt arbete. Vi behöver ständigt förebygga att kvinnor bränns ut av att kämpa i motvind mot manliga härskartekniker och sexistiska praktiker som håller oss tillbaka. Den kraften som det ibland tar i anspråk att nå fram och tas på allvar som kvinna ska i stället kunna läggas på sakpolitiskt arbete, då tror jag att vi kommer att bli ett starkare parti som kan göra ännu mer bra politik.

Koldioxidhalten i atmosfären är högre än på åtminstone 800 000 år och fortsätter att öka i snabb takt. Homo sapiens har med andra ord aldrig förr upplevt något liknande.

Utsläppen är ojämnt fördelade över världen. Den rikaste tiondelen står för cirka hälften av utsläppen. De som släppt ut minst drabbas hårdast av klimatförändringarna, som allt fler extrema vädersituationer med allt det för med sig.

Ska vi klara av vår del av Parisavtalet är det mer än hög tid att sätta fart. För Järfällas del handlar det om utsläppsminskningar på minst 10 procent per år. Något vi inte är i närheten av. Och för varje år som går utan att vi får ner utsläppen desto brantare måste utsläppskurvan stupa nedåt. Om bara några få år blir det helt enkelt omöjligt att klara av Parisavtalet.

Varje år subventionerar vi det som förstör klimatet med 30 miljarder kronor bara här i Sverige.  Det här måste givetvis upphöra omedelbart, säger Thomas Stenholm, aktiv i Vänsterpartiet Järfällas klimat- och miljönätverk.

Nätverket har skrivit en motion som kommer att presenteras för kommunfullmäktige nu efter påsk. Vi vill att kommunen utreder och redovisar vad kommunen har för investeringar i fossilindustrin, exempelvis via pensionsfonder och andra placeringar. Därefter gör sig av med den typen av placeringar och investerar i det som bidrar till att vi ställer om till ett hållbart samhälle. Vi tycker även att kommunen ska verka för att pensionsbolaget KPA också gör sig av med investeringar i det som förstör vårt klimat.

Investeringar i det fossila riskerar snart bli s.k. stranded assets, det vill säga värdelösa. Att investera i det hållbara är att satsa på framtiden.

Klicka här för att läsa motionen.

Den 7 maj kl. 18.30-20.30 har vi bjudit in Johan Ehrenberg till Hyllan på Jakobsbergs bibliotek för en föreläsning baserad på hans bok Hoppet, med undertiteln ”Bara du kan rädda världen”.

Boken har fungerat som studiematerial i en läsecirkel i Vänsterpartiet Järfällas klimat- och miljönätverk. Det är lätt att känna förtvivlan när det gäller klimatfrågan. Då känns det bra att läsa en bok full med idéer som får det svåra att kännas möjligt. Johan är en människa som gör saker i stället för att låta sig nedslås. Han startar företag som bygger en solelspark och säljer hållbar el, anordnar kurser för de som vill installera solpaneler, säljer solpaneler. Han startar företag som tillverkar och säljer biokol och näring som alternativ till ohållbar konstgödsel. Med mera, med mera.

Föreläsningen handlar om hur vi smartast gör det rätta för klimatet istället för att sucka över hur svårt det är.

ETC:s Johan Ehrenberg har ägnat de senaste elva åren åt praktiskt omställningsarbete. Resultatet blev boken Hoppet, som nu också har blivit en föreläsningsturné full av tips på hur vi på ett smart sätt kan rädda vår planet.

Nu kommer han till alltså till Hyllan på Jakobsbergs bibliotek för att ta med dig på en resa in i hoppets värld.