När jag växte upp i Viksjö fick jag höra om kossorna och åkrarna som fanns där innan, innan Viksjö som vi känner det idag fanns så var det nämligen mest lantbruk här. Många av de djur och den natur som fanns då håller sakta på att komma tillbaka, efter att Viksjö under 1970-talet byggdes som en del av miljonprogrammet. Det går att se att Viksjö är en del av det programmet, med olika grannskapsområden runt ett köpcentrum. Hummelmora och Sandvik är exempel på dessa grannskapsområden.
Något som var viktigt när Viksjö planerades var att det skulle vara säkert för barnen att kunna ta sig fram, varför det är gott om cykel- och gångvägar långt ifrån biltrafik. Och att skogen och andra grönområden är insprängd mellan bostadsområdena. Det som gör Viksjö speciellt, utöver detta, är närheten till Görvälns naturreservat. Det går inte riktigt att ta på var reservatgränsen går. Det är det som gör Hummelmora så unikt.
Kraftledningen behövdes grävas ned, men det visade sig att det kom att påverka djur och natur. När den grävdes ner och skapades sår i vår natur som nu äntligen har börjat läka. Många fåglar och djur slutade komma förbi under åren som nedgrävningen pågick. Det sprängdes, grävdes, det stod stängsel där de arbetade och mycket förändrades. Ingenting mot vad det kommer att bli när husen byggs. Djuren kommer inte ha några gröna områden att komma tillbaka till, om de vill komma tillbaka. Det tog så lång tid som 50 år efter Viksjö byggdes. Det är dock inte det jag är mest rädd för, utan att vi kommer skrämma djuren som finns runt Gåseborg.
Det går att se på SLU:s artdatabank när detta skedde, för att det är en dipp i antalet fynd under denna tid och framtill nu. Det har inte bara varit dåligt med att gräva ner kraftledningen med fler djur, insekter och andra har sakta hittat tillbaka som inte fanns här när kraftledningen stod där. Det går inte säga om de påverkades av kraftledningen, men det verkar så.
Den planerade förtätningen i Hummelmora och Sandvik, där tillgången till kollektivtrafik är begränsad och det är långt till exempelvis pendeltåg, kommer innebära ökad biltrafik. Något som resulterar i en ökning av exempelvis koldioxid och kväveoxider. Biltrafik står redan för drygt 70% av Järfällas utsläpp av koldioxid enligt kommunens koldioxidbudget. Trafiken måste minska, inte öka.
I urbana miljöer kan granarna ses som bioindikatorer utifrån hur de ser ut. Bland granarna i området längs kraftledningstråket syns stammen tydligt och de har glest med bland annat barr. Nedgrävningen av kraftledningen, milda vintrar och sommaren 2018 har påverkat dem mycket. Vissa har dött. Förutom att vara en bra bioindikator, är de en av få växter som fortsätter binda att koldioxid även om vintern, vilket gör att vi borde försöka bevara våra granar och få dem att överleva istället för att bygga bort dem.
Det vi vet sedan tidigare är att många fågelarter är mycket känsliga för den typ av försurning som luftföroreningarna orsakar. Det var på grund av detta som våra örnar höll på att utrotas, men de håller sakta på att komma tillbaka. Vi som bor längs kraftledningsstråket vill fortsätta att se vår kungsörn och havsörn sväva i skyn under sommaren. Vi vill även se entitan, talltitan, björktrasten men även den mindre hackspetten komma som gäst vid fågelbordet om vintern. Höra hur kråkorna uppfostrar och sätter skatorna på plats. Allt detta och mycket mer har vi precis utan för dörren. Alla dessa, förutom skatan, är rödlistade och nära hotade.
Den expanderande Barkarbystaden, ett av Sveriges största byggprojekt, påverkar djur och fågellivet i området. Utbyggnaden av Lövstaverket, som ska ligga 3 km från Hummelmora, kommer att påverkan Hummelmora området. Jag är rädd för påverkan som Lövstaverket kan komma att medföra och Barkarbystaden som kommer allt närmare Säbysjön. Och sedan förtätningen av Hummelmora och Sandviken på detta.
Det är ingen som riktigt vet hur växter i grönområdena och längst kraftledningsstråket kommer att påverkas av att vattenflöden ändras av den planerade husbebyggelsen. Många växter och blommor mådde inte riktigt bra när kraftledningen grävdes ner, men håller nu på att växa sig starkare igen. Det ska finns tre askar, en starkt hotad art, någonstans längs kraftledningsstråket. I handlingsplanen för ökad biologisk mångfald i Järfälla, nämns Hummelmora som ett område med skyddsvärda träd. Det är ingen som vet vad som har hänt askarna eller om de fortfarande lever. Växtligheten längs kraftledningen i Hummelmora behövs inventeras och kartläggas. Det gjordes senast 2017.
Allt det här har fått mig att tänka på då jag i början av sommaren, när allt var långt ifrån som det brukar vara, såg ett litet solitärbi flyga förbi med grässtrån större än sig själv. Stannade upp och följde hur den samlade grässtrån till ett eget litet tält för sina avkommor. Fick även uppleva hur gullklövern tittade fram igen. Under sommarkvällarna fick jag ta mig fram mellan paddor, grodor och mindre vattensalamander. Jag är långt ifrån ensam om detta.
Solitärbin är mycket ovanliga gäster i min trädgård. Gäster som kommer att försvinna med förtätningen. Många av dessa bin finns i så litet antal, och solitärbin kan komma att försvinna helt i urbana miljöer. Gullklövern är nära hotat, en av de bättre pollinatörerna. Alla groddjur är fridlysta, men med husen som kommer att byggas, kommer de inte kunna ta sig till oss längre. De vandrar från Gåseborg och Sandvik i naturreservatet.
Dessa djur, som till exempel fåglar, måste kunna fly undan allt det urbana och få friheten att kunna leva. De behöver träd och gröna ytor för att föröka sig. Träden och de gröna ytorna är beroende av våra pollinatörer för att överleva. De är beroende av regnvatten och grundvattnet. De kommer att göra som alla andra, ta sig till grönområdena längs kraftledningsstråket i Hummelmora, Sandvik och även Gåseborg. De vet inte var gränsen mellan naturreservatet och Hummelmora går. För dem är grönområdena i Hummelmora en del av deras värld. Låt naturen få läka alla såren efter nedgrävningen av kraftledningen och växa sig stark.
Vinstintresset hos de styrande, att de får mer för marken i Hummelmora och Sandvik än andra ställen som är mer lämpliga för bebyggelse, går före än att värna miljön. Vi lyfte fram den kollektivtrafiknära delen av kraftledningsstråket vid Polhem som ett lämpligare alternativ, med det avslogs.
Vad vi gör nu påverkar framtiden för våra barn, barnbarn och kommande generationer. Är det inte viktigare att de ska kunna få höra korpen varna och få se örnen flyga över den sommarblå himmeln? Att få se en vattensalamander visa upp sin parningsdräkt, då de kan se ut som små drakar?
Det vill jag.
Annica Nilsson, själv boende i Hummelmora
Ordinarie i kommunfullmäktige och ersättare i kommunstyrelsen.
