Kan Paris, kan vi
2020 sjönk utsläppen från transporter med 9 procent. En stor del av detta beror sannolikt på coronapandemin. Risken för en rekyleffekt, att resandet ökar, när vi väl är igenom pandemin är stor. Enligt Sveriges klimatmål ska utsläppen från transporter minska med 70 mellan 2010 och 2030. Siffror från tidigare år har visat att det nog blir svårt att nå målet.
Under pandemin har resandet med kollektivtrafik minskat, vilket varit önskvärt för att de som verkligen måste resa med buss, tunnelbana och pendeltåg inte ska utsättas för onödigt stor smittorisk. På andra sidan pandemin måste fler välja kollektiva färdmedel, cykel och gång för att få bukt på transportutsläppen. I Järfälla står transporterna för drygt 70% av växthusgasutsläppen. Det är här vi måste lägga krutet.
Vad får fler att låta bilen stå och i stället resa kollektivt, cykla och gå? Ja, inte är det ständiga höjningar av kollektivtrafikavgiften. De tio senaste åren har prisökningen på kollektivtrafik varit tre gånger högre än konsumentprisindex. Lägre avgifter och på sikt nolltaxa, d.v.s. helt skattefinansierad kollektivtrafik, är dit vi måste. Kan andra städer, kan vi. Tallin har haft nolltaxa sedan 2013. Bra för klimatet. Bra för jämlikheten. 950:- i månaden är rejält dyrt för en ensamstående förälder med låg inkomst (vanligtvis en kvinna anställd inom välfärden). 640:- i månaden får pensionärer och ungdomar punga ut med. Kvinnor reser mer med kollektivtrafiken än män och tjänar mindre. Lönegapet är ca 12 procent. Att få bort avgifterna är därmed en viktig feministisk fråga. Innan senaste valet fick vi igenom avgiftsfri kollektivtrafik för skolungdomar under sommarlovet. Det tog borgarna bort. I Paris infördes avgiftsfritt resande för de upp till 18 år under förra året.
I Vänsterpartiets regionala budgetar har vi som ett första steg, finansierat nolltaxa för de upp till 18 år och för pensionärer som reser under lågtrafik.
En väl utbyggd kollektivtrafik som är tillgänglig för alla är vad en hållbar och modern storstadsregion behöver.