Författare: thoste

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna presenterar sitt budgetförslag för 2020, med fokus på förskolan, klimatet och Järfälla som arbetsgivare. Särskilt lovade vi och de borgerliga partierna att barngrupperna skulle minska. Än har vi inte sett några konkreta insatser från det borgerliga minoritetsstyret. Nu levererar vi genom höjd barnpeng och en riktad satsning.

Den enskilt största satsningen i den rödgröna budgeten ligger på förskolans område. Förutom en höjd förskole- och grundskolepeng så lägger vi 14 miljoner på riktade insatser inom förskolan. Dessutom satsar vi ytterligare 8 miljoner för att öka likvärdigheten genom riktade satsningar för våra skolor och förskolor. Vilket inte minoritetsstyret gör.

– Vi håller vårt vallöfte om minskade barngrupper. Vi höjer grundskolepengen och förskolepengen, och gör den största satsningen på förskolan. Vi lägger 14 miljoner som riktas direkt till fler kollegor, bättre arbetsmiljö och minskade barngrupper i förskolan, säger Eva Ullberg (S), kommunalråd i opposition, och fortsätter, vi var många partier som i valet lovade minskade barngrupper, och nu går vi från ord till handling. Stolt kan jag säga att vi lägger betydligt mer resurser till förskolan än det borgerliga minoritetsstyret. Vi vill minska barngrupperna och förbättra arbetssituationen.

Förra mandatperioden var Järfälla banbrytande i klimatområdet, med bland annat en egen lokal koldioxidbudget. Men sedan valet har minoritetsstyret låtit den kunskapen samla damm på en hylla. Nu räddar vi koldioxidbudgeten från högerstyrets papperskorg och sätter den i bruk i en ny klimatfärdplan. Så att den kan gå från ord till handling investerar vi 50 miljoner på ett lokalt klimatkliv, och dessutom finansierar en snabb implementering av kommunens cykelplan.

– När en enig forskarkår ger oss några få år att agera, och unga demonstrerar på gatorna, då är det klart att Järfälla ska göra sin del. Vi satsar 50 miljoner på ett lokalt klimatkliv. Med den rödgröna budgeten sätter Järfälla återigen på sig ledartröjan, säger Amanda Palmstierna (mp), kommunalråd i opposition.

Det borgerliga minoritetsstyret skär ner med över 30 procent på resurserna för arbetsmarknadsinsatser. I en tid när kostnaden för försörjningsstöd och otryggheten ökar är det oansvarigt och fel väg att gå. Vi gör därför en rad viktiga satsningar för att människor ska vara i arbete. Vi lägger 7 miljoner till arbetsmarknadsåtgärder och bibehåller välfärdsjobben. Dessa medel har minoritetsstyret skurit bort utan en tanke på risken att låsa fast människor, som kan och vill jobba, i försörjningsstöd. Vi återinför sommarjobbsgarantin för ungdomarna och satsar 5 miljoner på kompetensutveckling för kommunens anställda.

– Självklart ska vi inte skära ner på välfärdens viktigaste resurs, vår personal. Vi behöver medel till kompetensförsörjning och bättre arbetsvillkor. Vi vill minska konsultkostnader och anställa människor inom kommunen, det är viktiga åtgärder för personalen men även en vinst för Järfällas skattebetalare, säger Bo Leinerdal (V), kommunalråd i opposition.

Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiets budget i korthet:

Skola

• Satsningar på minskade barngrupper och förbättrad arbetsmiljö i förskolan (14 miljoner)
• Satsning på elevhälsan (3 miljoner)
• Satsning socioekonomisk fördelningsmodell (8 miljoner)
• Skolpengen höjs
• Förskolepengen höjs

Klimat

• Klimatkliv för Järfälla (investering om 50 miljoner fördelade över två år)
• Investeringar i gång och cykelinfrastrukturen (30 miljoner)
• Järfällas banbrytande koldioxidbudget sätts i bruk via en ny klimatfärdplan.
• Pop-up återbruk

Arbetsmarknad och en attraktiv arbetsgivare

• Kompetensmedel för Järfällas anställda (5 miljoner)
• Sommarjobbsgarantin återinförs (2,2 miljoner)
• Avgiftsfria arbetskläder införs för fritidshemspersonalen
• Fortsatt satsning på att förkorta arbetstiden inom äldreomsorgen (1,5 miljoner)
• Bibehållen satsning på arbetsmarknadsåtgärder (7 miljoner), att jämföra med minoritetsstyrets nedskärning med 7,7 miljoner
• Bibehållen satsning på välfärdsjobb, att jämföra med minoritetsstyrets nedskärning med 5 miljoner
• Påbörja arbetstidsförkortning inom äldreomsorgen

Övriga

• Vi vill återinföra SL-kort till alla våra gymnasieelever
• Vi säger nej till minoritetsstyrets besparingar på kulturen och biblioteken på 4,5 miljoner

Minoritetsstyret, med stöd av SD, drar ner på antalet sommarjobb till Järfällas ungdomar med två tredjedelar. 1 175 ungdomar som sökt jobb får nu inte chansen till en första kontakt med arbetslivet. Erfarenheter visar att sysslolösa ungdomar löper större risk att hamna i destruktiva miljöer, där tröskeln in till den kriminella världen är låg. Med anledning av detta ställde Vänsterpartiets gruppledare Bo Leinerdal följande frågor till kommunstyrelsens ordförande, Emma Feldman (M), vid måndagens sammanträde i kommunfullmäktige:

– Varför skära ned på sommarjobben som hjälper unga in på arbetsmarknaden?

– Finns några planer för de ungdomar som riskerar att gå helt sysslolösa under sommarlovet?

– Har det gjorts en social konsekvensanalys av beslutet som allmänheten och kommunfullmäktige kan få ta del av?

Så, vad hade Emma Feldman för svar på frågorna? Jo, anledningen till att skära ned på sommarjobben är att ”ungdomarna både behöver lära sig förutsättningarna med ett jobb och att passa tider men många behöver även lära sig hur man söker ett jobb och att det är en viktig del av ansökningsprocessen.”

I debatten gavs det besked till de ungdomar som sökt men inte fått sommarjobb att vända sig till arbetsförmedlingen. Där fanns i maj 498 sommarjobb i Stockholms län och ett (1!) sommarjobb i Järfälla att söka. Företrädare från Liberalerna menade att den tidigare sommarjobbsgarantin var att ”curla” ungdomarna! Och KD ansåg att när sommarjobb erbjöds alla ungdomar var det ”studiebesök”!

Debatten visade tydliga ideologiska skillnader mellan oss rödgröna som anser att det är en viktig kommunal uppgift att aktivt bidra till att de ungdomar som vill erbjuds en första kontakt med arbetslivet genom sommarjobb, till skillnad från det borgerliga minoritetsstyret som tycker det är viktigare att ett fåtal ungdomar lär sig passa tider medans de som inte får ett sommarjobb tidigt får känna på hur det är att bli nekad jobb, säger Bo Leinerdal.

Gråt inte, organisera dig. Så resonerade Peter Bloch när han gick med i Vänsterpartiet 1973, dåvarande VPK. Med andra ord så insåg Peter vikten av sitt samhällsansvar och tog saken i egna händer. Så började också hans resa mot att bli aktivistproffset som hela tiden vurmat för att skapa utåtriktade aktiviteter i kombination med en god medlemsvård. Sedan millennieskiftet bor han i Vattmyra, Jakobsberg.

Allt började för Peter som barn, Peter såg hur hans mor slet för att få ekonomin att gå ihop, samtidigt som hennes enda prioritet var att ge sina två söner en bra uppväxt på egen hand, eftersom Peters pappa dog när han var fem år.

-Pappa dog när jag var fem. Jag vill särskilt minnas när kyrkan kom hem med en påse kollektpengar till oss, en genant och intressant händelse.

Det hembesöket gav Peter ett intresse av hur samhället fördelade sina resurser mellan fattiga och rika, ett intresse som följt med Peter under hela mitt politiska engagemang.

I hemmet spelades mycket jazz med Louis Armstrong, en artist som kom att bli en av Peters barndomsidoler tillsammans med Elvis. All jazz fick Peters musikintresse att utvecklas. Med tiden gick Peter från vanlig jazz till mer improviserad jazz såsom bebop, hardbop och den mest improviserade av de alla: spräckjazz.

En del av att bli vuxen handlar om att finna en mening med livet, för Peter var det en svår fråga, speciellt när han såg hur samhällets baksida såg ut. Ni vet den sidan av samhället många politiker väljer att inte lyfta fram. För Peter blev meningen med livet att hjälpa andra, att försöka skapa ett drägligt liv för andra.

-Jag grät inte, jag följde min moraliska kompass och organiserade mig i olika vänsterrörelser. När andra samlade på sig bilar, sommarstugor och aktier, kämpade jag för de som inte hade råd att åka bort under semestern.

Under hans yrkesverksamma liv jobbade Peter som barnskötare i 17 år, därefter kom hans heltidssysselsättning att omfattas av journalistiskt arbete inom Vänsterpartiet, kommunal, TCO och SKTF.

Jag frågar Peter skulle kalla sig styrelseproffs?

-Vem vill bli kallad det?, svarar Peter.

Han ser sig själv som ett aktivistproffs som tjatat om utåtriktade aktiviteter i århundraden.

-Ska Vänsterpartiet växa, så måste människor få reda på vad vi har för politik och hur vi bedriver politiken. Vi måste göra det på gator och torg, i de beslutande organen och i sociala medier, säger Peter.

Peters hjärta slår ett extra slag för de anställdas stora försvarsorganisationer – fackföreningarna. Idag tunnas deras betydelse ut och aktiviteten avtar. Det är inte bra för Sverige. Har vi som Vänsterpartister chansen att få ett förtroendeuppdrag i facket eller att organisera fackliga aktiviteter så ska vi ta den, annars har vi lämnat walkover till borgerligheten. ”Gråt inte, organisera er.”

En solig lördag vid valstugan på Riddarplatsen och bara en dryg vecka kvar till Europaparlamentsvalet. Mycket folk som är i farten, torghandeln pågår för fullt intill. Jag passar på att kolla läget med Mia, Johanna och Jian som står i valstugan på lördagseftermiddagen. Övriga partier har redan stängt igen sina containrar. Aktivister från Vänsterpartiet ger inte upp så lätt. För Jian är det första gången hon står i valstugan med det märks inte. Hon delar material och pratar med förbpasserande. Hur går det, frågar jag. Bra, svarar alla tre. Det har varit en del intressanta samtal. Folk ställer bra frågor. Johanna berättar om ett par som kom och ställde en hel del detaljerade frågor. Efter ett tag kom de tillbaka och sa ”Ni hade de bästa svaren av alla partier så vi kommer att rösta på er”. Johanna och Mia har varit på plats tidigare i veckan och tycker det har varit bra stämning tidigare pass också. Det känns meningsfullt att vi har valstugan, menar de.

Nu ska det bli sämre väder, men trots det hoppas vi på att det blir fler bra samtal på torget kommande vecka.

Thomas S.

Therese Johansson gick med i Vänsterpartiet för ungefär ett år sedan. Just nu är hon inne på upploppet på en master i socialantropologi. På partiföreningens årsmöte i februari valdes hon in som ledamot i styrelsen och nyligen valdes hon till internfeministiskt ansvarig i föreningen.

Varför behövs en sådan roll?
För att vara trovärdiga som ett feministiskt parti behöver vi också vara medvetna om och jobba med interna könsmaktstrukturer. Vänsterpartiet är en del av samhället och inte befriat från de maktordningar och strukturer som präglar resten av samhället. Att luckra upp och bryta ner patriarkala strukturer tar tid och kraft och är ett arbete som måste göras gemensamt och långsiktigt. Att ha ett feministiskt perspektiv med i såväl sakpolitiken som i partikulturen är ett gemensamt ansvar. Till dess det blivit lika självklart som klassanalysen att också ha en feministisk analys behöver vi ändå ha personer på alla nivåer i partiet som tar ett särskilt ansvar för att påminna om och se till att det arbetet prioriteras.

Vad vill du uppnå i den här rollen?
Jag vill att vänsterpartiet och vår partiförening ska vara en trygg och inspirerande plats för alla medlemmar och att vi allihopa ska kunna gå från möten och andra partiaktiviteter och känna oss stärkta. För att det ska kunna vara så behöver vi bryta ner de skadliga maktordningar som begränsar oss. Könsmakordningen är en, men absolut inte den enda, av dessa.

Har du någon strategi?
Det behöver finnas tydliga och effektiva strukturer för att stärka kvinnliga partimedlemmar och aktivister i sitt arbete. Vi behöver ständigt förebygga att kvinnor bränns ut av att kämpa i motvind mot manliga härskartekniker och sexistiska praktiker som håller oss tillbaka. Den kraften som det ibland tar i anspråk att nå fram och tas på allvar som kvinna ska i stället kunna läggas på sakpolitiskt arbete, då tror jag att vi kommer att bli ett starkare parti som kan göra ännu mer bra politik.