Alla strålkastare på Järfälla! Kommunens årsredovisning och bokslut presenteras, diskuteras och fastställs i kommunfullmäktige.
Storbildskärm på podiet, första och största nyheten på nyhetssändningarna i radio och TV, expertkommentatorerna trängs, kamerablixtarna skär genom luften.
Världen står stilla en kort stund, börsen är avvaktande positiv.
Så är det alldeles uppenbarligen inte. Men vore vi ett börsnoterat företag skulle det kunna vara verklighet och inte bara en febrig dröm. Men varför skulle det inte kunna vara så?
Den årsredovisning som behandlas berör varenda en av Järfällas 61.564 invånare, påverkar allas liv, miljö och möjligheter. Men den påverkar också regionens näringsliv och handel, infrastrukturen, utbildningsinstitutioner mm. Järfälla kommun är kommunens överlägset största arbetsgivare med 3.472 anställda och har tusentals underleverantörer som levererar varor och tjänster. Kommunen ansvarar för att skola alla barn och ungdomar inför framtiden, förser dem med omsorg, utbildning som ser till att arbetsplatserna befolkas. Ser till att det finns gator att fara på, parker att vistas i, skogar att vandra i, böcker att låna. Upplåter och säljer mark för service, handel och företag. Anlägger och sköter fotbollsplaner, ishallar och motionsanläggningar. Här sörjs det för människors åldrande och vård i livet slutskede.

Kommunens verksamhet omfattar hela livet. Vi producerar inte en eller två produkter, eller några modellvarianter av dessa. Dessutom bärs kommunerna upp av kvinnor – 78% av våra anställda är kvinnor och så ungefär ser det ut i alla andra kommuner. Vad är det för nyhetsvärdering som ligger bakom att kommunernas årsredovisningar och resultat närmast tigs ihjäl, medan varenda lilla börsnoterade företags delårsresultat eller årbokslut uppmärksammas som förstasidenyhet? Varför diskuteras och analyseras inte halva den svenska ekonomin? Är det därför som i vår konsumtionsfixerade tid det är mera intressant att producera prylar eller tjänster som inte är livsavgörande men som kan vara lite kul att ha eller nyttja på marginalen?

Här finns säkert en manlig struktur som styr nyhetsvärdering och den offentliga diskussionen och en allians mellan bonusstinna direktörer, bredaxlade metallare – till 90 % män – och en mediavärld som springer ikapp i en tät flock. Jag tycker det är dags att få lite rimliga proportioner. Uppvärdera den offentliga sektorn och dess ekonomi, som inte alls är tärande (som en del vill hävda) utan i allra högsta grad närande och som gör det möjligt för det övriga samhället att existera och fungera.

Göran Hillman
Gruppledare (v) Järfälla

Vänsterpartiet har länge och ofta pekat på de stora löneskillnader som finns mellan kvinnor och män och att vi politiskt måste arbeta aktivt för att eliminera dessa skillnader. Vi utmanar nu övriga politiska partier att ta del i arbetet för att få en verklig förändring till stånd.
Argument för att stödja en rejäl satsning på höjning av främst de lågavlönade inom traditionellt kvinnodominerade yrken saknas verkligen inte. Flera undersökningar pekar på stora löneskillnader beroende på kön. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män totalt har knappt förändrats under de senaste 25 åren!

Kommunals medlemmar har de senaste åren haft en sämre löneutveckling både jämfört med privatanställda i allmänhet och offentliganställda akademiker. Just nu förhandlas löner för drygt 400 000 medlemmar i Kommunal, varav en stor del utgörs av lågavlönade och deltidsarbetande kvinnor. Just dessa kvinnor är en betydande del av dem som drabbas av nedvärderingen av kvinnors arbete. De är oftast offentliganställda, vilket innebär att vi som politiker har en stor möjlighet att påverka. Som politiska partier har vi ett ansvar för att uppmärksamma och synliggöra den könsdiskriminerande arbetsmarknaden. Regering och riksdag har ett ansvar för att ge kommuner och landsting ekonomiska förutsättningar att erbjuda sin personal rimliga löner.

Partiföreträdarna i Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har ett ansvar att göra prioriteringar i de nu pågående avtalsförhandlingarna. Kommun- och landstingspolitiker har ett ansvar att göra prioriteringar inför de kommande lokala avtalsförhandlingarna. Som politiska partier har vi ett övergripande ansvar, det duger inte att skylla på varandra!

Vänsterpartiet vill ta det ansvaret, hur är det med övriga politiska partier?

Kvinnofrid, ett samhälle fritt från mäns våld av kvinnor, är en rättighet och en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. I Sverige skrevs den i lag för 5 år sen. Men hur har denna lag skyddat kvinnor i vårt samhälle idag?
Våldet mot kvinnor i Sverige har ökat. Varje år utsätts 20-40 kvinnor för dödligt våld. 16 kvinnor dödas av en närstående man. En färsk undersökning visar att så många som 20 000 flickor och kvinnor våldtas per år i Sverige. Bara en tiondel av de utsatta kvinnorna anmäler brottet. Kanske inte så konstigt med tanke på att 96 % av alla fall läggs ner, ofta utan att ens utredas.

Enligt granskning som programmet Kalla Fakta gjort över våldtäktsanmälningar på personer över 15 år visar att endast var tionde anmälan leder till åtal och mindre än en av hundra inträffade våldtäkter leder till en fällande.

Fortfarande är inte kvinnors rätt till sin kropp en självklarhet. Det visar sig främst genom alla de våldsbrott som begås mot kvinnor. Varje år utsätts 20-40 kvinnor för dödligt våld. 16 kvinnor dödas av en närstående man.

Våldet mot kvinnor, det sexualiserade våldet, är ett av de tydligaste uttrycken för de ojämlika villkor som råder mellan könen. Sexualiserat våld är ett medel för män att utöva makt och kontroll över kvinnor. Varje år säljs en halv miljon kvinnor till lokala prostitutionsmarknader runt om i Europa. 500 kvinnorna kommer till Sverige.

Antalet offer för kvinnohandel ökar stadigt och enligt polisen i Stockholm har EU-utvidgningen bidragit till en markant ökning. Vänsterpartiet vill driva på, trots motstånd från prostitutionshetsare och pornografiliberaler, i kampen mot sexslaveri och människohandel för sexuell exploatering, där våldet mot kvinnor tar sig sina starkaste och mest brutala uttryck.

Hur mycket ska mäns våld mot kvinnor kosta och vad får det kosta att förebygga våldet?

I vissa länder har man gjort beräkningar av vad mäns våld mot kvinnor kostar samhället. Det är stora summor. Men det högsta priset betalar kvinnorna själva. De betalar med sina liv, sin hälsa, sin ofrihet och otrygghet.

Alla män slår och våldtar inte kvinnor. Men män som inte öppet tar ställning mot mäns våld mot kvinnor är medansvariga till det som sker.

Idag är den internationella kvinnodagen. Vi måste solidariskt ta upp kampen för ett samhälle utan kvinnoförtryck, inte bara idag men 365 dagar om året. För ett samhälle där kvinnor har rätt till sin kropp och sin egen sexualitet. Här i Sverige och världen över!

Berivan Öngörur
Politisk sekreterare (v)

Kvinnor är inte till salu!

I Stockhom anordnar vänsterpartiet ihop med andra organisationer en traditionsenlig manifestation, i år med huvudparollen ”Kvinnor är inte till salu, stoppa trafficking!!

Samling kl 18.00 på Södermalstorg vid Slussen
Avmarsch till Medborgarplatsen 18.30

Talar gör Maria-Pia Boethius, författare och journalist, Marianne Eriksson, f.d. EU-parlamentariker, Elisabeth Qvarfordth, TCO, Ulrica Dahl, socialantropolog, Bernardita Nunez , ordförande för Terrafem, Åsa Odin Ekman, Kungsholmens gymnasium jämställdhetsgrupp. Dessutom blir det musik av Kajsa Grytt, eldkonst, trummor och mycket mer.

Arrangerande organisationer: Vänsterpartiet, Ung Vänster, SSU, Miljöpartiet mfl

För mer info om demonstrationen kontakta: Seluah Alsaati Edmundh
Tel. 08-640 80 05
E-post: [email protected]

Stockholm City har gjort en kartläggning av jämställdheten i partierna på kommunal nivå. Tidningen har då tittat hur det ser ut i kommunstyrelserna i länet och kommit fram till att vänsterpartiet är sämst av alla med 24 % kvinnor.
Mest problematiskt blir det för de mindre partierna som i allmänhet har bara har en ledamot i kommunstyrelsen och en ersättare. Hur ser det då ut i Järfälla? Här har vänsterpartiet flest kvinnor som har förtroendeposter i alla nämnder och styrelser inklusive kommunfullmäktige.

Visst – jag som gruppledare är man, men föreningsstyrelsens ordförande är kvinna. Kommunfullmäktige 4 ledamöter och 2 ersättare – hälften är kvinnor genom varvade listor. Kommunstyrelsen 1 ordinarie (man), 1 ersättare (kvinna) Barn- och ungdomsnämnden 1 ordinarie (kvinna), 1 ersättare (kvinna) Järfällabygdens Hus AB 1 ordinarie (kvinna) Miljö- och hälsoskyddsnämnden 1 ordinarie (kvinna) Socialnämnden 1 ordinarie (man), 1 ersättare (kvinna) Stadsbyggnadsnämnden 1 ordinarie (man), 1 ersättare (man) Utbildnings-, kultur- och fritidsnämnden 1 ordinarie (man), 1 ersättare (kvinna)

Totalt ger det denna bild: Ordinarie: 5 kvinnor, 6 män Ersättare: 5 kvinnor, 2 män. Antal personer som har tyngre förtroendeposter i Vänsterpartiet i Järfälla är 7 kvinnor och 5 män. Men naturligtvis vill vi, som feministiskt parti bli ännu bättre!

Göran Hillman
Gruppledare (v)

”Begreppet Integration står för en ömsesidig, både strukturellt och individuellt baserad process som berör alla medborgare och invånare i samhället. Det betyder att alla invånare känner ansvar för, samhörighet med och delaktighet i samhället.
Begreppet omfattar sociala, etniska, religiösa, kulturella och ekonomiska aspekter. Integration är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle där alla medborgare har lika rättigheter och skyldigheter.” (Förslag till Integrationspolitiskt program i Järfälla)

I förra veckan presenterade Folkpartiet ett så kallat integrationspolitiskt program. I detta program, kräver man att alla utlänningar som döms till två års fängelse automatiskt skall utvisas på livstid. Samma skall gälla för den som dömts till fängelse tre gånger. Förslaget möttes av jublande positiva applåder, dock endast från partier som Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti som i likhet med Fp står för en ovärdig och integritetskränkande integrationspolitik som gör skillnad på folk och folk och där man vill ha olika lagar och regler utifrån vilken etnicitet människor bosatta i detta land har. En diskriminerande politik som helt frångår en av de viktigaste principerna i ett rättssäkert land, nämligen principen om likhet inför lagen.

Men detta är inte första gången. Fp visar tyvärr ännu en gång sitt rätta ansikte i, som man ovärdigt kallar för integrationspolitik, men som snarare är en fortsättning på deras allt mer hårdnackade neoliberal ”invandrarpolitik”. Vi minns alla debatten för några år sedan med de absurda förslagen som ”körkort i svenska värderingar”, det s.k. ”medborgarkörkortet” och ”språktest”.

Det är beklagligt att ett parti som Fp utnyttjar sin demokratiskt legitima ställning i Riksdagen genom att fungera som megafoner för odemokratiska och rasistiska krafter. Detta är inget annat än en populistisk politik som rentvår och legitimerar främlingsfientliga åsikter i vårt samhälle och brer smör på rasisters mackor. Detta märks tydligast i Fp: s politiska retorik, en retorik med samma diskursiva struktur som många främlingsfientliga partier, i Sverige och runt om i Europa, använder sig av. Ofta börjar de med den retoriska uppmaningen att; det är dags att bryta tystanden! Det hävdas också att man måste våga tala om det! Som om man skulle riskera något om man talade eller som om dessa politiker skulle sakna tillgång till liberal massmedia. Det är inte heller helt orelevant i sammanhanget att det var och är fyra personer med invandrarbakgrund som presenterade och försvarar förslaget i tidningar och i TV. Syftet med detta är naturligtvis att skapa ett ”vi”; vi som vet, men som inte får tala; vi som har erfarenheter av att vara invandrare; vi som representera de många invandrare som tycker som oss.

Det råder en förvirrad och naiv föreställning hos många folkpartister med invandrarbakgrund om att man som invandrare inte kan vara eller ens anklagas för rasism och främlingsfientlighet i egenskap av att vara invandrare. Som om bara etniska svenskar i Sverige kan kunna vara rasister eller ha främlingsfientliga åsikter.

Skärpt straff genom livstidsutvisning är Fp: s en av lösningarna på den redan havererade integrationspolitiken i Sverige som redan straffar och skapar tusentals syndabockar i vårt samhälle idag. Människor, både svenska medborgare och utlänningar som Fp kallar dem, som varje dag lever med att diskrimineras, kränkas och fråntas sin stolthet och integritet för att de råkar heta nåt som inte rullar rätt i mun eller inte ser ut som majoriteten. Vad Fp inte ser är att vi varken minskar kriminaliteten, segregationen och den strukturella rasismen som existerar på alla nivåer i det svenska samhället och som idag bidrar till en skrämmande stigmatisering av en grupp människor i vårt samhälle och därmed upprätthåller ett bestående ”naturligt” utanförskap, utan att se att det är just dessa aspekter som ligger till grund för ökad kriminalitet och minskat tilltro till det svenska samhället. Detta, oavsett etnisk, kulturell eller religiös bakgrund.

Fp: s förslag skapar därför fler problem än lösningar, då man befäster och spär på redan existerande diskriminerande fördomar och attityder på grundval av etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet och konserverar ett ”vi” och ”de” tänkande. Och inte nog med att vi redan idag ser ett A- (etniska svenskar) och ett B-lag (svenskar med utländsk bakgrund) bland svenska medborgare, skapar vi nu ett nytt lag, C-laget, med frånvaro av rättstrygghet och livstidsutvisning per automatik. Jag undrar om Fp tagit sig tid att reflektera över komplexiteten i frågan om automatisk livstidsutvisning. Kan det vara flyktingar som flytt undan förtryck, tortyr och dödsstraff? Splittra familjer genom att utvisa ett barn, pappa eller mamma? Hela familjen kanske? Jag undrar vad som kommer härnäst från Fp; kanske att utvisa alla invandrare så har vi inget problem med integrationsfrågan, för det är väl invandrarna som är problemet eller?

Det är dags att skifta fokus på integrationspolitiken i Sverige. Vi kan inte längre tala om mångfald eller inte. Mångfalden finns här vare sig vi tycker det är främmande, skrämmande eller rent av spännande. Hur vi väljer att använda denna mångfald är helt avgörande för vilket samhälle vi vill leva i. Integration är och förblir därför ett samhällsansvar och vare sig vi benämner människor som kommer till detta land som invandrare, utlänningar, nya svenskar, blattar, utlandsfödda svenskar, svenskar med invandrarbakgrund, nya generationens svenskar, andra generationens invandrare, utomeuropeiska invandrare och gud vet vad, så är en sak säker; dessa människor finns här och de är här för att stanna.

Men vad i all sin dag gör vi åt den stora segregationen bland svenskar, homogena svenska skolar och arbetsplatser och de uråldriga tankar och fördomar som vissa människor i vårt land sitter på? Öppna era ögon och välkommen till det nya multikulti Sverige. Kanske dags att integrera svenskarna i det mångkulturella svenska samhället!

Berivan Öngörur
Politisk sekreterare (v)