Författare: thoste

Det är en fråga man kan ställa sig efter att ha lyssnat på debatten om Vänsterpartiets motion gällande miljöcertifiering av kommunala skolor enligt Grön Flagg. Dagligen nås vi av allt mer alarmerande rapporter om vårt klimat och miljös hälsotillstånd. På några få generationer har vi försatt oss i ett läge där vår fortsatta överlevnad som art är hotad. Det är våra barn, barnbarn och kommande generationer som får ärva det vi ställt till med. När stora delar av vuxenvärlden är fast i gamla mönster så måste vi se till att våra barn får lära sig ett hållbart sätt att leva. I skolans och förskolans läroplan ingår att bedriva ett pedagogiskt arbete som ger både förmågor och kunskaper som främjar ett hållbart förhållningssätt. Det låter bra, med enligt en undersökning som Naturskyddsföreningen genomfört och vars resultat presenteras i en rapport med namnet ”Hållbar utveckling i skolan – var god dröj”, är det lite si och så med hur mycket som verkligen görs på detta området på skolor runt om i landet.

Ett sätt för förskolor och skolor att aktivt och långsiktigt arbeta för en hållbar utveckling är stiftelsen Håll Sverige Rents ”Grön Flagg”. Detta är den svenska delen av Eco-Schools, som drivs av Foundation for Environmental Education (FEE).

Grön Flagg är anpassat till läroplanen och bygger på ett handlingsinriktat arbete med färdigt material inom olika teman som kretslopp, konsumtion, livsstil & hälsa, vattenresurser och klimat & energi. Grön Flagg innehåller nyckeltal vilket gör att arbetet kan följas upp och mätas. Grön Flagg utgår ifrån barnen och är anpassat och utvecklat för skolor och förskolor. Den gröna flaggan är beviset på certifieringen och kan fungera som en drivkraft för barnen.

Om allt fungerade som det är tänkt, vilket Naturskyddsföreningens rapport visar att det inte gör, skulle inte Grön Flagg behöva finnas. Än så länge är Grön Flagg ett verktyg för att få saker att ske i praktiken, att visa upp för andra att detta prioriteras och att tid och resurser får läggas på frågorna i verksamheten.

Därför lämnade Vänsterpartiet in en motion till kommunfullmäktige där vi yrkar på att kommunen ska arbeta med att miljöcertifiera skolor enligt Grön Flagg. Liknande motioner har skrivits av olika partier runt om i landet. I exempelvis Eskilstuna har man som målsättning att 70 procent av skolor och förskolor ska vara certifiera enligt Grön Flagg.

På senaste kommunfullmäktige behandlades motionen och den bifölls inte. Barn- och utbildningsnämnden anser att kommunens nuvarande system med miljödiplomering fyller samma syfte och man vill inte arbeta med två system. Vi anser att likställa miljödiplomeringen med Grön Flagg  är som att jämföra äpplen och päron. Miljödiplomeringen, enligt svensk Miljöbas, riktar sig till verksamhetsledningen för att minska miljöpåverkan. Det kan handla om precis vad som helst men är egentligen inte kopplad till undervisningen. Av tjänsteskrivelsen framgår att Grön Flaggs material är bra och inget hindrar att enskilda pedagoger använder sig av det. Detta framhölls även av Miljöpartiet, som i övrigt verkar anse att skolorna vet bäst vad som behöver göras. Det är väl kommunfullmäktige som har det yttersta ansvaret för skolan? Att säga att det är fritt fram att använda materialet gör knappast någon skillnad när Naturskyddsföreningens rapport visar att det som står i läroplanen inte prioriteras tillräckligt. Det känns märkligt att Miljöpartiet i andra kommuner driver, eller har drivit, frågan om miljöcertifiering av skolor enligt Grön Flagg men i Järfälla är allt tydligen bra som det är.

Källor:
Vänsterpartiets motion
Grön Flagg
Naturskyddsföreningens rapport ”Hållbar utveckling – var god dröj”

Vi undrar varför denna information inte ingår i Moderaternas kampanj mot bostäder för ungdomar, studenter och nyanlända? Järfälla kommun – Frågor och svar om tillfälligt boende i Kallhäll

Med bestörtningen ser vi nu hur de borgerliga partierna, M, KD och L, i Järfälla närmar sig det bruna ytterlighetspartiet SD. Vi har i vår kommun hittills haft en bred samsyn om vikten av att på ett värdigt sätt ta emot människor som flyr ifrån krig och förtryck. Järfällaborna har genom frivilligarbete och genom att skänka kläder, leksaker med mera visat sitt stora engagemang. Ett av problemen har varit och är bristen på bostäder. Dels för nyanlända och dels för ungdomar och studenter. Att vi har cirka 5 000 människor i bostadskö i Järfälla är resultat av 8 års borgerlig passivitet. Istället för att bygga bostäder utfärdade de ett förbud för det kommunala bostadsföretaget JHAB att bygga hyresrätter och sålde ut 600 hyresrätter till bostadsrätter. När nu bostadskrisen är akut och tillfälliga modulbostäder föreslås byggas i Barkarby och Kallhäll så vill dessa partier tillsammans med SD stoppa det. I ett flygblad går M ut med budskapet att stoppa modulbostäderna i Kallhäll. De undanhåller information om att dessa bostäder är avsedda både för nyanlända, studenter och ungdomar.

Något alternativ för att snabbt lösa bostadskrisen har de inte. Deras lösning är att säga nej till konstruktiva förslag. Därmed vill de spela på människors rädsla och fiska röster i grumligt vatten. Istället behöver vi en lugn och sansad dialog för att erbjuda nyanlända ett värdigt mottagande och ge våra ungdomar och studenter möjlighet att få en bra och billig första bostad.

NÄR: lördag den 4 februari kl. 15

VAR: Jakobsbergs folkhögskola, Folkhögskolevägen 1, Jakobsberg

Vi inleder med musik av Voices of Humanity, en grupp musiker från Syrien och Iran tillsammans med musiker med rötter i Sverige och Europa. De bjuder på tolkningar av nya och äldre svenska visor (från Bellman till Lisa Nilsson) samt sånger på persiska, arabiska, kurdiska och franska.

Efter konserten inbjuder de till frågor och samtal.

Voices of humanity stöds av Studieförbundet Bilda och Stockholms stad.

Efter deras framträdande hålls föreningens årsmöte.

Vi avslutar med kurdisk/turkisk mat efter mötet, för de som vill. Glöm inte att meddela till [email protected] senast den 31 januari om du önskar äta!

Välkomna!

Finns gratisluncher? Eller är det alltid någon som får betala? Författaren Therese Uddenfeldt har skrivit en bok med namnet Gratislunchen, vilket var temat för ett samtal på ABF i Stockholm med författaren och riksdagspolitikerna Jens Holm (V) och Åsa Romson (MP). Det var glädjande att se hur många som kommit för att lyssna. Salen var fylld till sista plats.

Boken handlar om vårt enorma oljeberoende och syftar såklart på att användningen av olja inte kommer utan kostnad, även om vi effektivt blundat för denna. Notan för det vi roffat åt oss lämnar vi över till de som kommer sedan – våra barn och barnbarn. Upptäckten av oljans fantastiska energiinnehåll, i form av lagrad solenergi, har gjort det möjligt för oss att i allt snabbare takt överförbruka och utarma en mängd naturresurser. Det har vi gjort på några årtionden. Vi dopar jordbruket med hjälp av dieseldrivna fordon och konstgödsel med fosfor så att fosforn blir en bristvara. Vi bryter andra mineraler och metaller på ett ohållbart sätt. Skitar ner dricksvattnet. Där har vi exempel på kostnader för det vi inbillade oss var gratis. Vi tar bilen även när vi kan gå, flyger till andra sidan jorden för att få sol och transporterar varor kors och tvärs över klotet. Vårt levnadssätt drabbas andra arter i form av utdöende i en takt att forskarna pratar om planetens sjätte massutdöende. Till notan kan adderas klimatförändringar orsakade av oss, främst förbränning av fossila bränslen.

Hur beroende vårt samhälle egentligen är av olja är inte alltid klart för beslutsfattarna. Therese berättade om hur ett antal bönder protesterade mot, vad de ansåg, för höga skatter genom att blockera ett oljeraffinaderi i Storbritannien. Effekten blev att viktiga samhällsfunktioner inte längre fungerade. Protesten beräknades kosta 250 miljoner pund per dag. Blair kunde inte föreställa sig så allvarliga konsekvenser av att ett raffinaderi stod stilla.

Oljan används överallt och utan olja får de flesta av oss ingen mat på bordet. Så beroende är vi av en ändlig produkt som har så mycket farliga biverkningar för oss.

Debatten kom även in på begreppet Peak Oil, som syftar på att vi har eller snart nått en topp för hur stor volym olja det är möjligt att ta upp per tidsenhet. Sedan vänder det nedåt. Vad får det för konsekvenser? Vad är faran med det? Vi anpassar hela tiden våra samhällen efter den mängd energi som finns tillgänglig. För att upprätthålla nivån krävs en viss mängd energi. Minskar tillgången på energi får det konsekvenser. Vi måste ställa om till hållbara och förnybara energikällor. Men för att göra det krävs energi. Här har vi ett problem, enligt Therese. Hur får vi tillräckligt med energi för att både upprätthålla den levnadsstandard vi är vana vid och ställa om till förnybart om vi passerar Peak Oil?

Är det ytterligare ett tecken på hur vi med vår västerländska livsstil allt mer målar in oss i ett hörn.? Jens och Åsa var kanske inte riktigt med på tankarna kring Peak Oil. Men båda var eniga om att det krävs en snabb, för att inte säga drakonisk, alltså mer eller mindre omänsklig, omställning. Inte minst för att rädda klimatet. Vi måste dra ner på en väldig massa för att skapa långsiktig hållbarhet. Det krävs snabba och radikala politiska beslut. Vi står inför ett predikament, en besvärlig situation. Var och en av oss måste tänka på hur vi lever och dra ner på vår ohyggliga överkonsumtion, men framför allt behöver vi politiker som vi ger ett tydligt mandat att fatta nödvändiga beslut för att rädda oss från oss själva. Vi kan var och en se till att rösta fram en politisk majoritet som tar hållbarhet och klimat på allvar. Kapitalism och ökande klassklyftor är inte lösningen på det här problemet heller.

En omställning är en möjlighet att skapa ett bättre samhälle. Kanske mindre arbete och mer fritid. Mer jämlikhet och solidaritet för att minska behovet att köpa en fasad av lycka och framgång. Där priset är ohållbar konsumtion, kanske skuldsättning, och en allt flyktigare känsla av tillfredsställelse.

Att fortsätta i samma gamla hjulspår är inte längre ett alternativ. Låt oss tillsammans slå in på en resa mot en hållbar framtid!