Finns gratisluncher? Eller är det alltid någon som får betala? Författaren Therese Uddenfeldt har skrivit en bok med namnet Gratislunchen, vilket var temat för ett samtal på ABF i Stockholm med författaren och riksdagspolitikerna Jens Holm (V) och Åsa Romson (MP). Det var glädjande att se hur många som kommit för att lyssna. Salen var fylld till sista plats.

Finns gratisluncher? Eller är det alltid någon som får betala? Författaren Therese Uddenfeldt har skrivit en bok med namnet Gratislunchen, vilket var temat för ett samtal på ABF i Stockholm med författaren och riksdagspolitikerna Jens Holm (V) och Åsa Romson (MP). Det var glädjande att se hur många som kommit för att lyssna. Salen var fylld till sista plats.

Boken handlar om vårt enorma oljeberoende och syftar såklart på att användningen av olja inte kommer utan kostnad, även om vi effektivt blundat för denna. Notan för det vi roffat åt oss lämnar vi över till de som kommer sedan – våra barn och barnbarn. Upptäckten av oljans fantastiska energiinnehåll, i form av lagrad solenergi, har gjort det möjligt för oss att i allt snabbare takt överförbruka och utarma en mängd naturresurser. Det har vi gjort på några årtionden. Vi dopar jordbruket med hjälp av dieseldrivna fordon och konstgödsel med fosfor så att fosforn blir en bristvara. Vi bryter andra mineraler och metaller på ett ohållbart sätt. Skitar ner dricksvattnet. Där har vi exempel på kostnader för det vi inbillade oss var gratis. Vi tar bilen även när vi kan gå, flyger till andra sidan jorden för att få sol och transporterar varor kors och tvärs över klotet. Vårt levnadssätt drabbas andra arter i form av utdöende i en takt att forskarna pratar om planetens sjätte massutdöende. Till notan kan adderas klimatförändringar orsakade av oss, främst förbränning av fossila bränslen.

Hur beroende vårt samhälle egentligen är av olja är inte alltid klart för beslutsfattarna. Therese berättade om hur ett antal bönder protesterade mot, vad de ansåg, för höga skatter genom att blockera ett oljeraffinaderi i Storbritannien. Effekten blev att viktiga samhällsfunktioner inte längre fungerade. Protesten beräknades kosta 250 miljoner pund per dag. Blair kunde inte föreställa sig så allvarliga konsekvenser av att ett raffinaderi stod stilla.

Oljan används överallt och utan olja får de flesta av oss ingen mat på bordet. Så beroende är vi av en ändlig produkt som har så mycket farliga biverkningar för oss.

Oljan används överallt och utan olja får de flesta av oss ingen mat på bordet. Så beroende är vi av en ändlig produkt som har så mycket farliga biverkningar för oss.

Debatten kom även in på begreppet Peak Oil, som syftar på att vi har eller snart nått en topp för hur stor volym olja det är möjligt att ta upp per tidsenhet. Sedan vänder det nedåt. Vad får det för konsekvenser? Vad är faran med det? Vi anpassar hela tiden våra samhällen efter den mängd energi som finns tillgänglig. För att upprätthålla nivån krävs en viss mängd energi. Minskar tillgången på energi får det konsekvenser. Vi måste ställa om till hållbara och förnybara energikällor. Men för att göra det krävs energi. Här har vi ett problem, enligt Therese. Hur får vi tillräckligt med energi för att både upprätthålla den levnadsstandard vi är vana vid och ställa om till förnybart om vi passerar Peak Oil?

Är det ytterligare ett tecken på hur vi med vår västerländska livsstil allt mer målar in oss i ett hörn.? Jens och Åsa var kanske inte riktigt med på tankarna kring Peak Oil. Men båda var eniga om att det krävs en snabb, för att inte säga drakonisk, alltså mer eller mindre omänsklig, omställning. Inte minst för att rädda klimatet. Vi måste dra ner på en väldig massa för att skapa långsiktig hållbarhet. Det krävs snabba och radikala politiska beslut. Vi står inför ett predikament, en besvärlig situation. Var och en av oss måste tänka på hur vi lever och dra ner på vår ohyggliga överkonsumtion, men framför allt behöver vi politiker som vi ger ett tydligt mandat att fatta nödvändiga beslut för att rädda oss från oss själva. Vi kan var och en se till att rösta fram en politisk majoritet som tar hållbarhet och klimat på allvar. Kapitalism och ökande klassklyftor är inte lösningen på det här problemet heller.

En omställning är en möjlighet att skapa ett bättre samhälle. Kanske mindre arbete och mer fritid. Mer jämlikhet och solidaritet för att minska behovet att köpa en fasad av lycka och framgång. Där priset är ohållbar konsumtion, kanske skuldsättning, och en allt flyktigare känsla av tillfredsställelse.

Att fortsätta i samma gamla hjulspår är inte längre ett alternativ. Låt oss tillsammans slå in på en resa mot en hållbar framtid!

Uppdaterades: 21 jan 2017