Författare: thoste

Hemsidan har träffat Bo Lööf, 89 år. Han gick med i SKP 1944 som 16-åring, sedan han lämnat skogsarbetet runt byn Lillterrssjö i Västernorrland och for till Stockholm som så många andra. Han jobbade med monteringsjobb, byggde telefonstationer, reparerade spårvägar och flygmotorer, jobbade inom Kommunals område och mycket annat.

– Vi gifte oss 1949 och 1950 flyttade vi till Traneberg, där jag blev invald i styrelsen för SKP och var ordförande periodvis. En stor fråga som vi jobbade mot var kampen mot svenskt kärnvapen. Borgarna var för och sossarna var splittrade först. Sen jobbade vi mot kärnkraften och i Vietnamrörelsen. 1957 började jag på SAS motorverkstad i Bromma. 1960 flyttade vi till nya lokaler i Lindaverken där jag var med i Transports styrelse i cirka 20 år. Jag blev ordförande efter några år. Samtidigt var jag ordförande i SKP i Traneberg.

Han och hans fru flyttade sedan till Sundbyberg där han satt i kommunfullmäktige i två perioder. 1993 flyttade de till Kallhäll, gamla villastaden.

– Vi arbetare hade alltid en bra sammanhållning. Solidariteten var inte bara ett honnörsord. Man hjälpte varandra när det behövdes, inte som idag. Det finns ingen sammanhållning längre. Studiecirkelverksamheten som var väldigt stor finns ju knappt kvar.

– Man känner igen sig helt och hållet från 30-talet. Det är samma situation. Det är inte klokt att man kan tillåta nazister demonstrera med fanor och likadana kläder. Det är ju inte tillåtet i lag men polisen och regeringen ser mellan fingrarna. Sverige borde inte heller skicka tillbaka de afghanska ungdomarna som söker asyl.

Bara socialismen klarar klimathotet

– När det gäller klimathotet så kan det bara klaras med en planerad ekonomi, det privata näringslivet tar inte frågan på allvar och regeringen gör för lite.

Vad borde man göra mer politiskt?

-Nu bor många pensionärer i stora lägenheter och villor. För att arbeta bort en del av bostadsbristen borde man erbjuda många fler servicelägenheter med matsal. Inte bara vårdhem när folk är riktigt sjuka. De flesta avlider där redan efter några månader. Men bostadsbristen är inget nytt. För mig som nyinflyttad till Stockholm fanns det bara ett alternativ: att hyra ett rum. Då var det också stor bostadsbrist och hyran för en lägenhet eller hus var på tok för dyr. Samma som idag för många. Jag delade ett rum med min bror för att klara hyran.

-Många förfasas över kriminaliteten. Men även på min tid fanns det gäng som samlades. De kunde inte vara hemma för det kanske bodde tio personer i lägenheten. I gäng blir det ju lätt så att alla vill vara värst.

-Det är tragiskt att se hur landsbygden förfaller. Min farsa bröt mark och byggde själv bostadshuset och ladan i Lillterrssjö. Vi hade två kor och höns. Idag är kåkarna rivna och bara tre bor kvar i byn året om, det är sorgligt.

-Sossarna måste ändra sig när det gäller Jakobsbergs sjukhus. Vi har ju brist på platser och sjukhuset behöver vara kvar liksom vårdcentralen

Jag minns inte första gången det hände, för jag var så ung. Däremot minns jag delar ur min uppväxt. Jag minns hur jag i årskurs 8 blev ombedd att klä mig i vita genomskinliga byxor, med svarta stringtrosor under, för att behaga pojkarna i skolan. Jag minns hur pojkarna under hela högstadiet slängde kommentarer av sexuell karaktär, mot alla flickor som var ”snygga och sexiga”, och det var viktigt att vara, för var man inte det då blev man mobbad. Jag minns hur jag blev våldtagen av min egen sambo, hur han trots att jag sa nej tog sig friheten till att träda in i min kropp. Jag minns alla närmanden på krogen, ”Du får inte komma förbi om jag inte får en kram”. Inte ens på mitt eget bröllop fick jag vara ifred, jag minns hur en utav bröllopsgästernas pojkvän var allt för fysiskt nära mig och inte backade förens en annan man bad honom att backa. Jag minns även hur samma man tog min mamma på bröstet, bara någon minut senare, på mitt bröllop.

Mäns våld mot kvinnor måste få ett stopp. Kampanjen som bedrivits i sociala medier har belyst ett stort mörkertal utav sexuella trakasserier som kvinnor utsatts för utav män. Inom vissa forum är frustrationen bland männen så pass stor att det börjar handla om vilka män som våldtar mest. Jag struntar i vem som våldtar mest, jag är intresserad av att detta ska ta stopp, det ska inte förekomma. Män måste sluta se det som en rättighet att ta på en kvinna, samtycke ska vara centralt i fysiska närmanden.

Vänsterpartiet förslår bland annat en handlingsplan mot sexuellt våld, feministiskt självförsvar inkluderat i skolans undervisning samt ett aktivt arbete för att bryta destruktiva maskulinitetsnormer. I det statliga samarbetet med regeringen har Vänsterpartiet fått igenom ett ökat stöd till Sveriges kvinnojourer med 100 miljoner kronor per år, men det räcker inte. Mer om vad Vänsterpartiet vill göra finns att läsa här: https://www.vansterpartiet.se/politik/mans-vald-mot-kvinnor-och-andra-former-av-vald-i-nara-relationer

Jag är övertygad om att mörkertalet är stort även i Järfälla. Detta måste få ett stopp, NU!

Vänsterpartiet tycker att det är bra att planerna på bostäder vid Falsteboskogen nu inte blir av. Vi värnar de gröna utrymmen som finns i anslutning till bostadsområdet i Viksjö. De boende har på ett bra sätt visat hur värdefull den är för boende i anslutning till grönområdet. Den har också betydelse för skolor och äldreboenden i närheten.

Men nu bryter ett politiskt käbbel ut om varför planerna avbryts. Vi vill ej delta i detta käbbel. Vi vill istället lyfta fram att vi i Järfälla behöver bygga fler hyresrätter. Det behövs nu hitta andra platser för att bygga hyresrätter. Därför kommer vi föreslå att en plan för att bygga billiga och klimatsmarta hyresrätter i kommunen snabbt tas fram. En mycket bra lösning är att punktbebygga. Det handlar om att bygga ett hyreshus eller par radhus som hyresrätter, på okomplicerad mark i de områden som idag bara har bostadsrätter eller villor. Det ska vara bostäder som alla har råd med och att husen smälter in i omgivningen.

Ida Colliander är relativt ny medlem i Vänsterpartiet. Hon gick med i slutet av förra året. Och är även rätt ny Järfällabo.

Vart är du uppvuxen?
Jag är född och uppvuxen i Uppsala och flyttade därifrån till Malmö när jag var 20 år. Därefter blev det ett par år i Oslo för att sedan landa i Stockholm, Järfälla.

Vad du jobbar med?
Jag jobbar som copywriter/kreatör på byrån B-Reel. Där har jag sedan årsskiftet och varit med och skapat koncept och kampanjer samt skrivit för företag som B&O Play, Spotify, Lantmännen och Netflix.

Vad gillar du att göra när du inte arbetar?
Mitt nyfunna politiska engagemang börjat ta upp mer och mer tid vilket känns fantastiskt roligt. Jag arbetar ideellt med kommunikation till både Vänsterpartiet Järfälla och Vänsterpartiet Storstockholm. Jag har också blivit antagen till Arenaakademin för framtidens opinionsbildare där jag utbildar mig inom politiskt ledarskap och lär känna massor av engagerade och skarpa människor inom vänsterpolitiken.

Jag tycker också väldigt mycket om musik och att spendera tid med vänner och familj. När jag hinner åker jag hem till Uppsala och spelar fotboll med mina vänner i korplaget Not so Sirius.

Varför blev det just Vänsterpartiet?
Jag har alltid haft hjärtat åt vänster och argumenterat utefter det men det var först när jag valde att börja engagera mig på riktigt, för ungefär ett år sedan, som jag läste på och insåg att Vänsterpartiet brinner för precis samma frågor som jag. Och då blev jag medlem.

Vad tycker du är de viktigaste frågorna i dagens samhälle?
Jag tror att det jag brinner mest just nu är att få stopp på de ökande orättvisorna och klyftorna i vårt samhälle, som jag tror till stor del är ett resultat av nedrustning av välfärden. Jag tror att ekonomisk rättvisa är grunden både till ett samhälle där alla har möjlighet att leva ett bra liv och även till ett samhälle som utvecklas och frodas.

Det måste finnas en röst i politiken som står för rättvisa och drivs av solidaritet.

Vad tänker du om nästa års val – vad är viktigaste frågorna?
Inför nästa års val tänker jag att finns väldigt mycket viktigt arbete att göra för Vänsterpartiet och vänstern i stort. Jag tror att det är viktigt för hela vänstern att hålla fast vid ideologin och inte vika sig för att fiska röster. Det måste finnas en röst i politiken som står för rättvisa och drivs av solidaritet.

I senaste numret av Järfälla tidning (2017-35) finns en artikel om förbättringar på och vid Kallhälls station. Kommunstyrelsens ordförande, Claes Thunblad (S), intervjuas. En av förbättringarna som nämns är en stationsentré i södra änden av stationen. Ett bra förslag tycker vi. Av artikeln framgår inte att detta är ett förslag i en motion från Vänsterpartiet 2015 som nu förhoppningsvis är på väg att förverkligas.

Kommunstyrelsens tjänsteskrivelse