Igår besökte Eva Ullberg, kommunalråd (S)och ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden i Järfälla, vänsterpartiets välfärdsgrupp. Hon redogjorde för de planer som den nya koalitionen har för skolan:

• Vi vill satsa 18 miljoner på lågstadiet, pengar som kan gå till lärare/skolpersonal eller mindre klasser. Vi behöver öka lärarlönerna eftersom Järfälla ligger på den nedre halvan av lönestatistiken i Järfälla. Vi vill satsa 20 miljoner på fortbildning inom skola och äldreomsorg. Lärarna behöver bli bättre på att förstå olika diagnoser. Vi behöver få fler behöriga lärare. Vi ska se över vikariepoolen, där vikarierna inte är fast anställda utan rings in på morgonen. När Järfälla växer behöver vi bygga omkring en ny förskola varje år och ett nytt gymnasium vartannat år. Årskurs 6-9 påTallbohovskolan kommer att flyttas till Mälarskolan, där också Kvarngymnasiet ska ingå. Vi ska se över skolpengen och tilläggsbeloppen.

Med på mötet var också sju elever från olika skolor i Järfälla.

De var väldigt frimodiga och duktiga på att formulera sig. De började med att tala om fritidsgårdarna. Kommunen borde bygga fler fritidsgårdar och öppna fler för högstadieelever. Dessutom måste personalen på fritidsgårdarna generellt vara mer engagerade.

Personalen ska vara trevlig och dra igång aktiviteter, inte bara sätta upp en lapp nånstans. En del pratar inte med ungdomarna utan sitter med sin mobil eller framför datorn. Men det finns bra fritidsgårdar också som Träffen i Viksjö. Många samlas utanför fritidsgården istället för att gå in. Det bör finnas TV, Xbox och Playstation på gårdarna.

Sen pratade ungdomarna om skolan. En berättade att han gått i en klass med 30 elever och en lärare. Lärare hann i bästa fall kanske prata med hälften av eleverna. Det finns knappt några pengar till elever med diagnoser och behov av särskilt stöd. En del lärare visar engagemang, andra inte och somliga låtsas som att de är intresserade men är det inte. ”Dom tar in vilka idioter som helst som lärare”. En del lärare kan inte svenska så man förstår inte vad de säger. Det behövs fler vikarier. Det finns ingen disciplin och ingen respekt på vissa skolor. Lärarna hänger inte med i teknikutvecklingen. På en skola finns en elevgrupp som hjälper lärarna med IT-frågor. Det finns också en segregering på skolorna och mellan skolorna.

Eleverna rekommenderade alla politiker att gå ut i skolorna och prya, så att de får veta hur det egentligen fungerar. Vänsterpartiets välfärdsgrupp kommer nu att undersöka möjligheterna att prya under april.

När Jonas Sjöstedt besökte Jakobsberg för en vecka sedan ställdes en fråga om hur Vänsterpartiet förhåller sig till ”tiggare” och deras situation. En väldigt aktuell fråga då vi har sett en ökad mängd människor i Järfälla som ber om pengar, utanför nästan varje butik.

För att tydliggöra Vänsterpartiets ståndpunkt måste vi börja se att det är människor som sitter där, ingenting annat. En majoritet av dessa är romer från Rumänien och Bulgarien som i många generationer levt i förtryck och förföljelse. I hemländerna som EU-migranterna kommer ifrån är situationen för dessa personer ohållbar, vilket oftast är ett resultat av att rasistiska partier likt Sverigedemokraterna fått inflytande att bedriva assimileringspolitik.

Som säkert de allra flesta känner till är situationen inte unik i Järfälla, mänsklighetens rop på hjälp ekar över hela Europa. Skillnaden är att det i Sverige inte är olagligt att ropa på hjälp.

I Eskilstuna finns föreningen ”En bättre chans” som är en politisk obunden ideell förening som arbetar som ett komplement till kommunen för att bistå EU-migranterna med allt från kläder till glasögon. Organisationen erbjuder även hjälp till självhjälp, t.ex. via försäljning av tidningen Sofia Z-4515. Mer om organisationen finns att läsa på organisationens hem- och facebooksida: https://www.enbattrechans.se/ samt https://www.facebook.com/Enbattrechans .

Fattigdom är idag en sjukdom som sprider sig över hela Europa, inte minst tack vare brist på jämlikhetspolitik både via EU-systemet och i många enskilda europeiska länder. Bankerna ska ha sitt och det anses viktigare än välfärden för alla. Till det kommer en konsekvent diskriminering av romer och resande. Den utsträckta muggen eller handen från EU-migranten kan knappast tolkas som en brottslig handling. Det är en akut påminnelse om det ojämlika Europa som vi lever i. Det är dags att vi ställer krav på EU, den svenska regeringen och den nya ledningen i Järfälla.  På kommunen finns idag en ambition att något öka mottagandet av ensamkommande flyktingbarn men inga åtgärder har hittills vidtagits för att ordna tillfälliga boenden för tiggarna.

Christina Höj Larsen är Vänsterpartiets antirasistiska talesperson, hon har skrivit mer om ämnet här: https://www.aftonbladet.se/debatt/article19207161.ab
Vänsterpartiet Malmö har sitt parlamentariska arbete kring EU-migranternas situation att läsa här: https://www.vmalmo.se/wp-content/uploads/2015/03/150302-EU-migranter.-V%C3%A4nsterpartiet-Malm%C3%B6s-arbete.pdf

* Assimilationspolitik eller assimileringspolitik avser politiska åtgärder i syfte att förmå etniska grupper i ett land att överge sin egen etniska identitet och istället uppgå i majoritetsbefolkningen. Idag syftar assimileringspolitik vanligen på att genom politiska åtgärder försvåra invandrares möjlighet att behålla hemlandets kultur, språk, värderingar och ibland religion. I ett historiskt perspektiv har assimileringspolitik använts även mot minoriteter och mot koloniserad befolkning. I Sverige fördes en assimileringspolitik mot romer på 1960-talet. Romerna skulle då lämna sin gamla livsstil och flytta in i nya lägenheter och tas om hand av samhället. Resultatet är omtvistat.

** Sofia-4515 är ett seriealbum om romer under Förintelsen och berättar om Sofia Taikons upplevelser från 2:a världskriget.

Det undrar Thomas Stenholm, nybliven medlem i V Järfällas styrelse. Till yrket arbetar han som datakonsult. Han upprörs över rasismen och den hårda tonen i debatten. Samhället har blivit så ojämlikt. Det är bland annat därför han har engagerat sig. Vid sidan av politiken är han intresserad av fåglar och gitarrspel. Familjen tar också mycket tid, eftersom man har ovanliga sjukdomar i familjen, som sjukvården inte förstår och inte kan hantera.

• För mig personligen är miljöfrågor intressanta och har alltid varit. Jag är aktiv i Vänsterpartiets miljönätverk. Jag var en kort tid medlem i miljöpartiet men lämnade det ganska snabbt.

Hur känns det att sitta i styrelsen?

• Jag sympatiserar med vänsterns åsikter och vill gärna dra mitt strå till stacken, så det känns kul. Det är också stimulerande att träffa andra personer som tycker ungefär som jag. Man ska inte låta andra bestämma utan man bör ta de möjligheter som finns för att vara med och påverka. Dessutom lär man känna folk i fullmäktige och nämnder och får därigenom lite mer insikt om vad som händer i kommunen.

Hur ser du på samhällsutvecklingen?

• Samhället och samhällsandan har förändrats i grunden efter åtta år med alliansregeringen genom skattesänkningarna och ”satsa på dig själv”-mentaliteten som har slagit igenom. Det är ett stort avstånd mellan politiker och väljare. Många förstår inte att sänkta skatter automatiskt ger mindre statliga och kommunala satsningar. De som står längst ned på samhällsstegen ger sig på varandra, samtidigt som det finns massor av pengar, bland annat i de snorrika bankerna. Det känns som det går åt fel håll.

Hur kan man ändra på det?

• Det är ett pedagogiskt problem när de borgerliga politikerna släppt lös företagsamheten. Mentaliteten är att man är sin egen lyckas smed. Samhället omkring människor finns inte, för många. Men jag tror på ungdomen som ofta är mer idealister. För oss som vänsterpartister är det viktigt att vara ute på gatorna och samtala med folk och lyssna av deras åsikter och problem och sen redovisa åsikterna på vår hemsida och ibland ta intryck och ta upp frågorna. Det är Järfällabornas synpunkter som lett till att vi valt att driva tre frågor i våra arbetsgrupper, miljö/klimat, bygg fler hyresrätter och välfärdsfrågorna.

Hur ser du på framtiden?

• Här i Järfälla har vi fått väldigt många nya medlemmar och kontakter de senaste åren. Nu gäller det att hitta lämpliga områden för dessa att aktiveras på. Det är väldigt kul att det är så många som engagerar sig, i olika åldrar. Det vore ju bra om det var lite fler yngre! Det bör vi satsa på inför framtiden.

Ett av våra större och mest problematiska samhällsproblem är mäns våld mot kvinnor. Största anledningen till problemet är maktstrukturen i vårt samhälle där män har övertaget. Vi kan inte blunda för detta längre, det är dags att göra skillnad!

Här några röster ur verkliga livet: Gunilla, 36 år: ”Det som jag tyckte var väldigt sorgligt när jag hamnade på kvinnojour var att det inte fanns tillräckligt med stöd. Man är oftast helt förstörd när man kommer dit och man blir i stort sett bara lämnad i lägenheten med andra kvinnor och barn. Dom gav boende o kläder. Sedan blev vi lämnade där. När jag märkte att vi inte fick hjälp o hoten riktades mot min familj mm så vågade jag inget annat än att åka hem”.

Simone, 28 år: ”När jag var som mest utsatt fanns det inte resurser hos någon kvinnojour att ta emot och hjälpa mig, det var långa kötider och jag fick inte vistas med mitt barn i mitt eget hem då hotbilden var för stor. Jag fick själv ta mig till en bekant på Gotland och satt där mitt i ingenstans, isolerad med barnet som var 2,5 år utan någon att prata med om mina känslor och upplevelser. Jag fick även själv hitta nytt boende.”

Diddi, 38 år: ” När jag var fyra så träffade mamma sin man. Han slog henne och styrde över hennes liv. Hon fick inte göra någonting för honom. Den kontrollen tog han även över mig. Han blev våldsam, hotfull, osv när jag inte gjorde som han sa. Jag fick inte ens ha ett samtal med min mamma utan att han var tvungen att vara med. Han kontrollerade mitt liv, men samtidigt så var han tydlig med hela dagarna med att berätta hur värdelös jag var. Jag var 17 år när mamma lyckades lämna honom. Hon fick väldigt bra stöd från kvinnojouren. Hon fick samtal och hjälp med allt praktiskt. Däremot fick inte jag någon hjälp. Jag hade också varit tvungen att leva med honom och ha en instabil familjerelation och vara rädd hemma.”

Namnen är fingerade men citaten är autentiska. Ska vi ha det så här i Järfälla?

För att angripa problemet måste vi börja någonstans, vi måste börja där vi kan påverka. I Järfälla finns kvinnojouren Stina sedan 1982, vilket gör den till en av landets äldsta kvinnojourer. Det som är styrkan i kvinnojourerna är att de är skapade av kvinnor för kvinnor. I jouren har kvinnan ett tydligt tolkningsföreträde och tystas inte ner. Kvinnojouren har även ett stort ansvar att sprida information om våldets mekanismer och dess konsekvenser.

Stina har idag tillgång till två lägenheter som rymmer sex kvinnor och deras barn när de är i behov av skydd. På kvinnojouren arbetar 2 personer på heltid, 1 deltid och på helgerna hjälper ett 20-tal volontärer till på jouren. Mycket av dessa personers tid går åt till bland annat dokumentation för att följa socialtjänstens regler kring placering vid skyddat boende, svara i telefon och ta hand om de boende.

Dokumentationen är viktig för att i större utsträckning kunna hjälpa de barn och kvinnor som söker skydd på ett bättre sätt, många av telefonsamtalen är utsatta kvinnor som behöver råd och stöd för att ta sig ur våldsamma och destruktiva relationer. Samtidigt som det ligger på jourens axlar att informera om våldet.

I takt med att jourens ansvarsområden växer så krävs det ytterligare resurser för att kvinnojouren på ett bra sätt ska kunna fylla sin funktion och genomföra sina uppdrag. Vänsterpartiet Järfälla lade den 2 mars fram en motion om just detta i kommunfullmäktige, motionen i sin helhet finns att läsa här; https://www.jarfalla.se/download/18.1204f25314b9a0dc990ae4e/1424351955464/08+0+L%C3%A5ngsiktiga+villkor+f%C3%B6r+kvinnojouren+Stina+-+motion+fr%C3%A5n+V.pdf .

Imorgon är det internationella kvinnodagen. Med anledning av det har Vänsterpartister idag delat ut flyers om jämställdhet och samtalat med folk i Jakobsbergs Centrum om vad de tycker är de viktigaste politiska kraven just nu. Här kommer ocensurerade röster från folket:

• Varför är det sån uppslutning kring NATO? Ska Sverige bli ett hangarfartyg för NATO? Det gillar jag inte.
• Alla ska känna sig trygga, så är det inte nu.
• Kommunikationerna kan bli bättre, särskilt kopplingen mellan tåg och buss.
• Polisen ska få mer makt
• Aspnässkolan är inte bra men Vattmyraskolan är bra.
• Politikerna borde satsa mer på Jakobsbergs Centrum
• Fler ungdomsgårdar öppna på kvällar och helger och på sommaren borde kommunen erbjuda mer aktiviteter
• Sjukvården är dålig. Jag får ingen hjälp med mitt onda ben. Vårdcentralen i Jakobsberg uppfyller inte mina krav på service, inte heller sjukhusen jag skickas till.
• Bättre skolmat och bättre städning av toaletterna i skolan
• Barnen har det inte bra. Jag är så ledsen när jag läser om att små barn sexutnyttjas på förskolan.
• Bygg fler hyresrätter. Lägre hyror.
• Inför ekonomisk jämställdhet
• Monarkin ska bort. Den är en legitimering av klassamhället och ett stort rövslickeri.
• Bort med kommunismen.
• Det behövs fler arbetsplatser och fler jobb. Arbetsförmedlingen måste bli starkare, mer aktiva och inte bara erbjuda praktikplatser i sex månader och sen åker man ut.
• Straffa terrorgrupper.
• Öka kontakterna med Ryssland.
• Flyktingar ska få komma och få plats att bo. Ge dom sen en prövotid så att de visar att de kan sköta sig och i så fall får de stanna. Alla bör kunna göra nytta här.
• Det var fel av sossarna att putta bort vänstern i riksdagen
• Det är för mycket gubbar i politiken och för jag-centrerat. Dessutom för mycket likriktning. Alla ska vara och tycka så lika idag, vilket leder till sämre generositet mot andra och oliktänkande. Politiker är för dåliga på att lyssna på väljarna mellan valen.
• Öka skolpengen och ge eleverna bättre elevvård.

Om du vill demonstera imorgon för kvinnors rättigheter så går demonstrationen i Stockholm under parollen ”Organisera dig,

kräv din rätt! På arbetet, för makten över våra kroppar, vi står bakom kvinnorna i Kobanê”. Nooshi Dadgostar, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och Dina Viksten Abrahamson, Ung Vänster Storstockholm kommer att hålla tal. Demonstrationen arrangeras precis som tidigare av 8 mars-kommittén, som består av en sammanslutning av flera politiska partier och organisationer. Med årets tema vill vi trycka på vikten av bred feministisk organisering och solidaritet över alla gränser. Demonstrationen startar klockan 16.00 på Södermalmstorg, Slussen och tillsammans tågar vi till Medborgarplatsen. Teckentolk kommer att finnas på plats under talen.