För en dryg vecka sedan när kommunstyrelsen sammanträdde lade Vänsterpartiets Bo Leinerdal två särskilda yttranden. Det första handlar om Kopparvägens förskola i Kallhäll och betonar behovet av en barnstuga på Bolinders Strand:

 ”Kallhäll står inför en betydande tillväxt. Med planerad bostadsproduktion följer att behovet av att bland annat förskoleplatser ökar. Ur det perspektivet är det rimligt att utöka verksamheten från 58 till 96 barn.

Men vi vill understryka vår uppfattning att denna utökning ej får utgöra hinder för att etablera en förskola i Bolinder strand. Många föräldrar efterfrågar en lokal förskola i närheten av bostaden. Det medför mindre stress vid lämning och hämtning och innebär mindre bilåkande.”

Det andra yttrandet handlar om kommunens långsiktiga ekonomi:

”Vänsterpartiet välkomnar den genomlysning av kommunens långsiktiga ekonomi som genomförts. Vår kommun är och kommer att vara i en kraftigt expansion till 2030. Det kräver analys och stor politisk handlingskraft. Den av PWC genomförda analysen pekar mot ett finansieringsgap uppstår vid nuvarande expansionstakt.

Vänsterpartiet menar att de ambitioner som i politisk enighet lagts fast i översiktsplanen och i planeringen av T-banan till Barkarby ska fullföljas.

I den kommande diskussionen om den långsiktiga ekonomiska utvecklingen vill vi lyfta fram följande områden.

• Betydelsen av att fler kommer i arbete. Det är viktigt både ur mänsklig som ekonomisk aspekt. Minskad arbetslöshet ger ökade skatteintäkter och minskade kostnader i form av försörjningsstöd mm.
• Hög kvalitet i arbetet med att ta emot nyanlända till kommunen. Människor som flyr krig och förtryck ska beredas plats i samhället och så fort som möjligt ges möjlighet att delta i samhällsbygget.
• Hög kvalité och nivå för utbildning och omställning. Förändringstakten i arbetslivet är hög. Kommunen måste erbjuda hög kvalitet inom hela utbildningsområdet och goda möjligheter till omställning via bla. Komvux. Den i kommunen befintliga folkhögskolan och studieförbundens roll i detta arbete bör utvecklas.
• Trygghet och hög kvalitet i kommunens välfärdstjänster måste garanteras. Analyser av kostnader för att ”köpa” externa välfärdstjänster på marknaden jämfört med att erbjuda tjänsten i egen regi bör genomföras.
• Analys av externa faktorers betydelse. Exempelvis statsbidragen, investeringsstöd för bostadsproduktion, fria etableringsrätten inom vård-, omsorg och utbildning mm.

Bland annat dessa aspekter bör finnas med i det fortsatta arbetet med att diskutera och utveckla Järfälla till den mest hållbara och jämlika kommunen att bo och leva i.”

Igår var ett tiotal vänsterpartister i Viksjö Centrum och pratade med folk under Viksjödagen. Vad vill du ändra på i Sverige och Viksjö, löd frågan. Här ett urval av svaren:

• Det ska vara behörig personal både i skolan och förskolan. Det är för få fast anställda pedagoger och är vikariebaserat. Barngrupperna och klasserna är också för stora
• Bussarna – varför går alla samtidigt? Kollektivtrafiken suger
• Mer pengar till de yngsta och äldsta. På demenssidan behöver det byggas ut, det är ont om platser. Hela äldreomsorgen behöver byggas ut. Det fungerar inte bra, eftersom många avlider när de får plats.
• Det skulle behövas en bussringlinje i kommunen
• Synliggör pensionärernas situation med låg pension för många
• ”Vem vågar skicka sina tonåringar till Jakan om kvällarna?”
• Skapa naturliga mötesplatser som Viksjödagen idag. Det behövs platser där alla åldrar kan mötas
• Mindre butiker slås ut av ICA Kvantum/Maxi. Deras matmakt borde brytas
• Det behövs staket på Månadsvägen mot Viksjö
• I Viksjö är man ganska nöjd med bussarna, de har utökat antalet turer
• PRO Viksjö har ingen lokal utan får hyra av skolan. Det blir dyrt.
• Man måste se över de utvecklingsstördas vård och behov av hjälp. Idag är det förvaring
• Det borde finnas finare och större lekplatser och fler ungdomsgårdar
• Sänk arbetstiden till 35 timmar med full lön inom vården
• Det borde göras ”public parks”, lekplatser för barn
• Jag vet inte riktigt vad som behöver ändras

  

• Tandvården borde bli billigare. Deras arbetsmiljö är stressig idag, många blir sjukskrivna
• Kommunen borde arbeta för bättre livskvalitet för de äldre
• Välfärden behöver bli bättre, t ex fler bussar, fler äldreboenden och bättre för handikappade
• Skola och utbildning är viktigt, där behöver vi skärpa upp oss genom mer resurser och mer personal. Alla elever behöver få mer tid med lärarna. Disciplinen är alldeles för slapp. Eleverna tar över direkt om läraren inte kan hantera en klass. Respekten för lärarna är borta
• SL-kortet ska inte höjas
• Det är skamligt att det finns tiggare i Sverige. Hemländerna måste ta tag i detta.
• Jag gillar inte spärren på tre år för att byta till annan lägenhet i JHAB.
• Det behövs ett seniorboende i Viksjö
• Vi måste få en fungerande socialtjänst och sjukvård

På Järfälla kommunstyrelses möte i måndags (18.5) diskuterades planerna för utvecklingen av Söderhöjden med nya bostäder och en överdäckning av E 18 för att binda ihop Jakobsberg och Barkarbystaden. I den första etappen planeras för 600 nya bostadslägenheter i flerfamiljshus, varav kommunens bostadsbolag bygger hyresrätter. Det är Vänsterpartiet positiva till.

Däremot har hyresnivåerna i många nya hyresrätter bland annat på Barkarbyfältet blivit alltför höga för flertalet medborgare och i synnerhet ungdomar. En del andra kommuner har lyckats pressa ned hyran i nyproducerade hyresrätter genom att ställa krav på bostadsbolagen när det gäller högsta hyresnivå. Därför förde Vänsterpartiets gruppledare Bo Leinerdal fram tanken på kommunstyrelsemötet att man skulle pröva möjligheten för att införa ett hyrestak vid nyproduktion.

Men det var inte S, C eller Mp i mittenkoalitionen intresserade av, inga andra partier heller. Det är mycket märkligt med tanke på att partierna säger att det är viktigt att bygga små billiga lägenheter eftersom många i bostadskön är just ungdomar. En del nya hyresrätter i Barkarby har hyror på 12 000 kr i månaden. Det har varken ungdomar, ensamstående, frånskilda eller många invandrare råd med. Mest anmärkningsvärt är att socialdemokraterna inte ens vill utreda frågan om ett hyrestak i nya lägenheter.  Partiet har ju tidigare värnat om en social bostadspolitik och grupper i samhället med lägre inkomster och köpkraft.

Vänsterpartiet lämnade in en reservation i ärendet. Hemsidan saxar följande ur reservationen:

”Det som oroar oss är de höga byggkostnaderna som leder till oskäligt höga hyresnivåer vid nybyggnation. Därför menar vänsterpartiet att det är dags att kommunen nu också skaffar sig verktyg för att nedbringa byggkostnaderna och erhålla hyresnivåer som vanligt folk har råd med. Kommunen har som beställare stor möjlighet att, om viljan finns, påverka hyresnivån i nyproduktionen. I många kommuner pågår ett sådant arbete. Exempelvis i SABO-anslutna bostadsföretagens Komboprojekt. I flera kommuner finns markanvisningspolicy där frågan om hyresnivån regleras. Flera exempel visar att om mindre byggbolag tilldelas uppdrag så kan kostnaderna pressas. Det nya statliga investeringsstödet för nya hyresbostäder är utformat med villkor att hyresnivåerna ej får vara för höga. Således finns en mängd metoder för att pressa byggkostnader och därmed erhålla bostäder med rimliga hyror.

Vi beklagar att den nuvarande majoriteten inte vill pröva formerna för ett hyrestak vid nyproduktion och därmed avsäger sig nödvändiga verktyg för en social bostadspolitik.

Bo Leinerdal, gruppledare”

Förskola eller barnförvaring? Frågan är berättigad. Förskolan ska vara ett komplement till hemmet för att stimulera våra yngsta samhällsmedborgare i utveckling och lärande, vilket är en förutsättning för att både män och kvinnor ska kunna förena föräldraskap med förvärvsarbete.

En av de största utmatningarna våra barn har i förskolan är att möta för många kompisar och för lite personal. Storleken på barngrupperna  kan för de allra yngsta (1-3 år) vara 21 barn på fyra pedagoger. Då är inte all personal på heltid.

Det finns många perspektiv som talar för att storleken på barngrupperna är vansinniga. Vi kan börja med hälsoperspektivet. Det är hög sjukfrånvaro hos personalen och i barngrupperna, vilket försvårar det pedagogiska uppdraget förskolan har. Många timvikarier som kallas in har inte den kompetens som behövs för att utföra förskolans uppdrag.

” – Personalen i förskolan drabbas också hårt av de stora barngrupperna och en tredjedel av all personal idag är i riskzonen för utmattningsdepression”. ” – Det vi ser liknar strukturell barnmisshandel. Barnen som inte blir sedda och bekräftade får dåligt självförtroende”. säger förskolepsykologen och doktorn i pedagogik Birgitta Lidholt.

Ett annat perspektiv är de anknytningsteorier som finns. Ett litet barn kan inte knyta an till fyra pedagoger vid förskolestarten och inte inte heller till 20 kompisar. Hur bra pedagogerna än är på att arbeta i små grupper så kvarstår faktum att många avdelningar har ett för högt barnantal som ska dela på allt; pedagoger, frukt, mat, leksaker, tid.

Vänsterpartiet vill satsa mer på förskolan. Förutom att göra något åt barngruppernas storlek och personaltätheten så vill vi inkludera alla barn. I Järfälla har alla barn rätt till 30 timmars förskola per vecka, oavsett föräldrarnas sysselsättning. Detta borde vara standard i hela riket. Dessutom så måste behovet av barnomsorg på obekväma arbetstider, såsom kvällar och helger ses över och tillgodoses. Först när vi gör något aktivt åt de problem som finns i dagens förskola, först då ses våra barn för det som de är; VÅR FRAMTID.

*citat till artikeln tagna från https://hemmaforaldrar.se/forskol_for_de_allra_minsta.htm

** Mer om vad Vänsterpartiet vill göra för förskolan finns att läsa här: https://www.vansterpartiet.se/politik/forskolan

Jakobsbergs folkhögskola hade nyligen besök av författaren och journalisten Kajsa ”Ekis” Ekman som pratade om den ekonomiska situationen i Grekland. Ekis har skrivit en bok på temat, som heter Skulden – Eurokrisen sedd från Aten, där hon ger en annan bild av krisen än den som lyfts fram i media i exempelvis Sverige. Här har vi matats med bilden av greker som arbetsskygga, lata personer som går i pension i 40-årsåldern och Grekland som ett land med en för stor offentlig sektor.

2011 blev Ekis kontaktad av en vän, bosatt i Grekland, som beskrev vad som höll på att hända p.g.a av de ekonomiska ultimatum som trojkan ställde på Grekland – genomför ekonomiska nedskärningar eller så blir det inga nödlån. Trojkan är EU–kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden (IMF). Hon åkte dit och möttes av ett land som var likt Sverige på många sätt. Folk hade råd att unna sig en del som satt guldkant på tillvaron. Under två år besökte hon sedan Grekland i genomsnitt en vecka i månaden och fick under den tiden se ett land där de ekonomiska nedskärningarna steg för steg gjorde det allt mer knapert för vanligt folk. Under krisåren kan man se hur bekymren tär på folk, hur de ser ut att åldras i förtid. Alkoholkonsumtion och spel har ökat. Nativiteten sjunker då folk inte har ekonomi att ta han om barn.

Men kunde bilden av den lata greken verkligen stämma? En enkel kontroll av publicerad statistik visade att det inte alls stämmer. Grekerna jobbade i genomsnitt 42,2 timmar/vecka, mest i Europa. De hade en snittlön på under 1000 euro, vilket är lågt. De gick i pension i snitt vid 61,3 år och snittet för övriga Europa var 61,1 år. Visst förekommer mer korruption, men i övrigt är det inte mycket i bilden man ger av Grekland som stämmer.

Makten fanns inte längre hos de styrande i parlamentet utan hos trojkan som ständigt kom med nya krav som parlamentet bara hade att rösta ja eller nej till. Folk började rikta sin ilska nedåt i stället för uppåt. Invandrarna blev syndabock och nazistpartiet Gyllene gryning växte kraftigt.

Men hur hamnade Grekland i dessa ekonomiska problem? Den vilda spekulationsekonomin i USA, som ledde fram till finanskrisen 2008, spred sig till Europa. I flera länder fick skattebetalarna rädda banker som hade ”förlånat” sig. Där hade flera av de sydeuropeiska länderna redan rätt dålig ekonomi. Innan eurosamarbetet så hade de centraleuropeiska länderna med tillverkningsindustri svårigheter att exportera p.g.a högt värderade valutor. De tjänade på att införa Euro som valuta, då det vart som en nedskrivning av valutan. Det motsatta hände i sydeuropeiska länder.

För att klara de ökande kostnaderna var man tvungen att låna till statsbudgeten. Detta tillsammans med banker i Tyskland och Frankrike som gärna lånade ut pengar ledde till att exempelvis Grekland drog på sig en stor statsskuld. Hade Grekland inte betalat så hade problemet i stället drabbat Tyskland och Frankrike, där skattebetalarna hade fått rädda sina banker. IMF lånade ut pengar till Grekland för att rädda de utländska bankerna. Därefter har Grekland brottats med att betala sina skulder, som är så stora att de egentligen hela tiden stiger då man måste låna mer för att kunna betala räntorna.

I januari i år gjorde vänsterpartiet Syriza ett historiskt val i Grekland och blev största parti. De senaste decennierna har högern varit på frammarsch i Europa. Syriza vill pressa trojkan till låneavskrivningar. Men det finns antagligen en rädsla för att ett vänsterparti som Syriza ska ha framgång med trojkan, och att det ska ge luft åt vänsterpartier i andra europeiska länder. Därför vill man antagligen klämma åt dem. I Spanien växer vänsterpartiet Podemos.