Så nu går vi alltså in i en ny rond av skrikmatchen om vilket parti som vill urholka den svenska tillämpningen av asylrätten mest? M och L tävlar i uppvisandet av den djupaste upprördheten över de små lättnader gentemot den tillfälliga lagen som förslaget till ändrad utlänningslag skulle innebära. De hjälper därmed till att utmåla det ruttna lagförslaget som något som skulle innebära en relativt generös asyllagstiftning, något vi som vill se en stark asylrätt borde försvara.

En tacksam förskjutning av normer och perspektiv för regeringspartierna, om vi andra går på det och ställer oss sida vid sida med dem i en kamp för en lag som innebär att tillfälliga uppehållstillstånd ska fortsätta vara normen, att ”särskilt ömmande omständigheter” inte ska återinföras, att skyddskategorin ”övriga skyddsbehövande” försvinner, att familjer ska fortsätta nekas återförening utifrån klassmässiga förhållanden o.s.v. o.s.v.

Ingen ny paragraf som stärker kvinnors rätt att få sina skyddsbehov tillgodosedda eller åtgärder för att komma till rätta med rättsosäkerheten i utredningen och bedömningen av kvinnors asylskäl återfinns förövrigt heller i den ”feministiska” regeringens förslag.

Om detta alternativ och ett ännu våldsammare och mer fientligt blir vad vi förmår föreställa oss, är det illa ställt med våra visioner och vår politiska fantasi, för att inte tala om ideal som rättvisa och solidaritet.