Gråt inte, organisera dig. Så resonerade Peter Bloch när han gick med i Vänsterpartiet 1973, dåvarande VPK. Med andra ord så insåg Peter vikten av sitt samhällsansvar och tog saken i egna händer. Så började också hans resa mot att bli aktivistproffset som hela tiden vurmat för att skapa utåtriktade aktiviteter i kombination med en god medlemsvård. Sedan millennieskiftet bor han i Vattmyra, Jakobsberg.

Allt började för Peter som barn, Peter såg hur hans mor slet för att få ekonomin att gå ihop, samtidigt som hennes enda prioritet var att ge sina två söner en bra uppväxt på egen hand, eftersom Peters pappa dog när han var fem år.

-Pappa dog när jag var fem. Jag vill särskilt minnas när kyrkan kom hem med en påse kollektpengar till oss, en genant och intressant händelse.

Det hembesöket gav Peter ett intresse av hur samhället fördelade sina resurser mellan fattiga och rika, ett intresse som följt med Peter under hela mitt politiska engagemang.

I hemmet spelades mycket jazz med Louis Armstrong, en artist som kom att bli en av Peters barndomsidoler tillsammans med Elvis. All jazz fick Peters musikintresse att utvecklas. Med tiden gick Peter från vanlig jazz till mer improviserad jazz såsom bebop, hardbop och den mest improviserade av de alla: spräckjazz.

En del av att bli vuxen handlar om att finna en mening med livet, för Peter var det en svår fråga, speciellt när han såg hur samhällets baksida såg ut. Ni vet den sidan av samhället många politiker väljer att inte lyfta fram. För Peter blev meningen med livet att hjälpa andra, att försöka skapa ett drägligt liv för andra.

-Jag grät inte, jag följde min moraliska kompass och organiserade mig i olika vänsterrörelser. När andra samlade på sig bilar, sommarstugor och aktier, kämpade jag för de som inte hade råd att åka bort under semestern.

Under hans yrkesverksamma liv jobbade Peter som barnskötare i 17 år, därefter kom hans heltidssysselsättning att omfattas av journalistiskt arbete inom Vänsterpartiet, kommunal, TCO och SKTF.

Jag frågar Peter skulle kalla sig styrelseproffs?

-Vem vill bli kallad det?, svarar Peter.

Han ser sig själv som ett aktivistproffs som tjatat om utåtriktade aktiviteter i århundraden.

-Ska Vänsterpartiet växa, så måste människor få reda på vad vi har för politik och hur vi bedriver politiken. Vi måste göra det på gator och torg, i de beslutande organen och i sociala medier, säger Peter.

Peters hjärta slår ett extra slag för de anställdas stora försvarsorganisationer – fackföreningarna. Idag tunnas deras betydelse ut och aktiviteten avtar. Det är inte bra för Sverige. Har vi som Vänsterpartister chansen att få ett förtroendeuppdrag i facket eller att organisera fackliga aktiviteter så ska vi ta den, annars har vi lämnat walkover till borgerligheten. ”Gråt inte, organisera er.”

Uppdaterades: 20 maj 2019