På rätt kurs
Att prata höstbudget på ett offentligt möte är kanske inte den enklaste uppgiften man kan få. Vi bjöd in Ulla Andersson, som ansvarat för Vänsterpartiets budgetförhandlingar med riksdagen, till Jakobsbergs bibliotek för att göra just det. Att prata budget och hur Vänsterpartiet gör skillnad med de förslag vi fått med i regeringens budgetförslag. Ämnet till trots var det gott om nyfikna åhörare som kommit för att lyssna och ställa frågor.
Ulla lyckades göra ett ganska torrt ämne intressant. Inledningsvis genom att berätta om sin egen bakgrund med diverse olika anställningar inom vård och förskola. Jobb med låga löner och i perioder som ensamstående förälder, har hon fått vända på slantarna som många andra i samma situation. I början av 80-talet var Sverige, som nation, rikare än någonsin och ändå genomfördes stora nedskärningar. Hur gick det ihop? Det fick Ulla att intressera sig för politik och läsa ekonomi.
För många av åhörarna var det kanske ingen nyhet att förslagen från Vänsterpartiet i vår- och höstbudgeten innehåller exempelvis 10 välfärds miljarder till vård och omsorg, gratis mediciner för barn, glasögonbidrag till barn, höjt underhållsstöd, höjt bostadstillägg för pensionärer, fri tandvård till 21 års ålder, avgiftsfria preventivmedel till 20 år ålder och avgiftsfri primärvård för de över 85 år.
Statistiken talar sitt tydliga språk. Inkomstklyftan mellan den tiondel av befolkningen som har högs respektive lägst inkomst sticker ifrån varandra. Egentligen är det bara stapeln för tiondelen med högst inkomst som sticker iväg. Den andra ligger stilla. Efter Alliansens jobbskatteavdrag betalar sjuka och pensionärer procentuellt mer inkomstskatt än de som arbetar.
Forskning visar att jämlika samhällen fungerar bäst för alla, oavsett inkomst. Folk mår bättre, känner sig tryggare och upplever mindre stress. Ökade inkomstklyftor leder jakt på social status och fokusering på statussymboler. Som i sin tur leder till stress och minskad tillit. Och överkonsumtion av sådant vi inte behöver, vilket belastar både plånbok men inte minst klimat och miljö.
Förslag som som höjt flerbarnstillägg, höjt bostadstillägg för barnfamiljer, höjt tandvårdsbidrag för de mellan 65-74 år, höjt lönebidrag för personer med funktionsvariationer, bättre regler för deltidsstämpling, CSN-lån till körkort och det som nämnt ovan, syftar till att minska klassklyftorna som vidgades rejält under åtta år av borgerlig politik. Intäkter till vår gemensamma välfärden minskade med ungefär 130 miljarder per år med Alliansens politik. Det är klart det får konsekvenser. Samtidigt kan vi läsa om skattesmitare som undanhåller enorma belopp. Dessa personer vill inte vara med och betala för det gemensamma, sjukvård, skolor, vägar, men vill gärna utnyttja det. Skatteverket får ett tillskott för att jaga dessa skattesmitare.
Hur ser det då ut med inkomster till vår gemensamma välfärd i budgeten? För att få tillbaka de oerhörda belopp som Alliansens skattesänkningar, främst till de som tjänar mest, tog från välfärden behövs radikala åtgärder. Skatter som som (S) en gång varit med och drivit igenom – förmögenhetsskatt, arvsskatt, fastighetsskatt – slopades helt eller delvis av Alliansen. Men regeringen är inte intresserade av att återinföra någon av dessa skatter. Det blir lite begränsningar i RUT och ROT, en bankskatt som ser ut att bli liten sett till vad oligopolbankerna tjänar varje år och några fler får betala statlig inkomstskatt. Det är exempel på åtgärder som bekostar välfärdssatsningarna.
Ränteavdragen på bostadslån blir kvar. Det finns ingen vilja hos regeringen att göra något åt detta, trots att de bidrar till att driva upp bostadspriserna, vi har rekordlåga räntor och det kostar oss 30 miljarder per år. De som gör störst ränteavdrag är de med högst bostadslån. Följaktligen de med de dyraste villorna.
Det reformer Vänsterpartiet får igenom bidrar till ett jämlikare samhälle. Så, visst gör Vänsterpartiet skillnad!