Social housing – Nej, tack
Det svenska välfärdssystemet idag är baserat på alla har en tillräckligt god inkomst. De som inte uppfyller detta hamnar utanför samhället. Det medför att de får stora svårigheter att ta sig in på bostadsmarknaden. Det är personens eget ansvar att förändra så att de kan uppfylla de krav som ställs för att få en hyresrätt.
I Järfälla är kravet att man har en årsinkomst på 300 000 kronor eller en månadslön på 25 000 kr för att kunna få ett förstahandskontrakt i kommunens fastighetsbolag Järfälla Hus. I måndags, 28/9, så beslöts det i kommunfullmäktige att de som får socialbidrag inte ska kunna få ett förstahandskontrakt.
Under debatterna i kommunfullmäktige talades om social housing. Något som kommer upp som en sorts lösning på problemet så att de fattiga får rätten till en egen bostad. Social housing handlar om att ett visst antal av de bostäder som kommer att byggas får en lägre anpassad hyra. Dessa hyreskontrakt är riktade till de ekonomiskt svaga grupperna som annars stängs ute från rådande bostadsmarknad.
Detta existerar i Tyskland. Där är 10 procent av alla bostäder som byggts social housing och insprängda i de befintliga bostadsområdena. I England byggdes social housing-områden under 1980-talet som hamnade en liten bit utanför städerna. Detta förstärkte och cementerade segregeringen och utslagningen. I dessa områden är andelen ungdomar med ofullständiga betyg från skolan mycket högre än i resten av samhället. Även de arbetslösa i dessa områden utesluts i stort sett helt från arbetsmarknaden.
I Frihamnsprojektet i Göteborg kommer 25 procent av bostäderna att ha en lägre hyra. Dessa ska riktas till de som saknar betalningsförmåga för ett förstahandskontrakt. Det talas om social housing och lägenheterna kommer att vara insprängda i området och skälet är att det ska minska segregeringen. Det är de lägenheter som anses som mindre attraktiva och svårare att få uthyrda. Vänsterpartiet i Göteborg motarbetar att detta inte ska ske utan att alla lägenheter ska vara öppna för alla och ingen skillnad på folk och folk får göras, utan det hela kommer att lösa sig om den politiska viljan existerar.
I Stockholms stad, där Vänsterpartiet är med och styr, har de förändrat kraven på att få ett förstahandskontrakt. Man behöver inte ha socialbidragsnormen kvar när hyran är betald. Där görs det inte längre skillnad på folk och folk utifrån deras betalningsförmåga, utan baseras på jämlikhet och rättvisa.
Människor ska inte sorters efter deras betalningsförmåga. När vi tillåter det så kommer klassklyftorna och segregeringen bli mer cementerade. Då blir social housing en enkel lösning och maskerad välgörenhet. Bostad är en grundlagstiftad social rättighet och väsentlig del av vår välfärd. Välfärdsstaten bygger på generella och universella lösningar, för att minska orättvisor och utjämna klassklyftor.
Vi ser inte social housing som en lösning på bristen på billiga hyresrätter. Konceptet förstärker klassklyftor och segregering genom att en del av bostäderna kommer att bli en form av välgörenhet. Det är viktigare att höja statusen för hyresrätterna och se över kraven för ett förstahandskontrakt. Det går att bygga billigt så att alla får rätten en till en bostad på samma villkor.
/AN