När Vänsterpartiet hade rikssamling i Malmö för en månad sedan genomfördes en mängd seminarier. Här några ytterligare intryck från dessa:

Tankar jag tar åt mig är den starka kopplingen mellan ekonomi / klassperspektivet. Dessa hör ihop så starkt och kan inte separeras. En medvetenhet som måste fördjupas.

Om miljön så tänker vi på en rättvis fördelning av våra begränsade resurser. Ekogenomförandet ska inte alltför starkt riktas mot de med små ekonomiska medel utan här måste just medelklassen ta ett större ansvar. Likaså ställer vi högre krav på rika I-länder och accepterar en långsammare omställning av fattigare u-länder.

Drömmen om den fossilfria fordonsflottan är fortfarande stark men varför enbart ge bidrag till de med pengar? Idag ges miljöbilsbidrag för de som köper ny bil men varför inte (också) ge bidrag till att konvertera gamla bilar till miljöbilar?. En bil ska hålla längre än 10 år. Gratis kollektiv trafik är givetvis en av de viktigaste insatserna vi kan göra för en röd/grön omställning.

Vi måste förstå att drivkraften bakom många ekologiska beslut är ekonomiska. Miljöpolitik är inte konfliktfri. Kortsiktiga konsekvenser kan slå mot lägre klasser, V:s egna väljare, Här gäller det att få fram såväl de nya jobben som de långsiktiga miljöhänsynen, inte minst våra barns framtid. Vi måste också bli än bättre på att förklara och få fram nya ’rena’ jobb när vi tar bort gamla ’smutsiga’. Förbifart Stockholm t.ex. Hur många nya jobb, och kollektivtrafik kan inte skapas med dessa miljarder.

Jag fick höra ett nytt ord också; Antropocen, det vill säga när människans påverkan på miljön blir så stor att ett miljöskifte är förestående. EU kan ibland kännas som en regelkloss som verkar omöjlig att rucka på men den kanske bara är mental?  Vi ska utmana EU-förordningen och dess regelverk, tro på förändring. Utmaningen och ifrågasättandet av EU’s politik och strukturer är första steget.

På ett annat seminarium diskuterades ordet diktatur. Kina’s diktatur har blivit mer accepterad då västvärlden nu kan tjäna än mer pengar på den. Beroendet av Kina’s ekonomi och då acceptansen av ett ganska hemskt samhällsstyre. Diktatur tänkte jag, är väl när folket på lokal nivå inte får delta i besluten som berör dem. Vad är då Sverige i EU tänkte jag. Är vi en diktatur själva då vi gett bort makten till EU?

Seminariet om bostäder var otroligt detaljintensivt. Här tänker jag själv att vi kanske måste ligga på en högre visionär nivå, det vill säga vad som ska åstadkommas och sätta tuffa krav på tjänstemännen att komma med förslag hur man åstadkommer detta. Det kan handla om att vårt kommunala bostadsbolag Järfälla Hus ska bli en ledande aktör som utmanar marknadsekonomin med miljöhänsyn och inte har ägarutdelning på agendan utan att eventuella överskott ska gå tillbaka till bostadsbolag för upprustning/nybygge etcetera. Att föra fram att kortsiktig vinst vid försäljning av mark till boenderätter är en långsiktig förlust för samhället då vi troligtvis i slutändan får ett mindre antal hyresrätter.

Det sociala seminariet var nog det mest berörande dessa dagar. Det verkar finnas ett gap mellan politiker och socialarbetare. Socialförvaltningen blir som ett filter i vägen dem emellan. Budskap och erfarenhet når inte förbi förvaltningen, i båda riktningarna, av olika anledningar. Vi, som politiker, får inte glömma bort den ’vanlige’ socialarbetaren i vårt lärande och diskussion med berörda inom Socialförvaltningen.

Till sist några ord om flyktingarna som vi passerade på vägen från och till seminarierna. Det ÄR skillnad att möta en flykting familj/barn öga mot öga än att se dem på tv. Man tror man är härdad ibland, men det blev en klump i halsen när man såg barnen framför sig där på stationen.

Underbart att man är med i ett parti som aldrig kompromissar med medmänskligheten!

AL

Uppdaterades: 05 okt 2015