Jakobsbergs folkhögskola hade nyligen besök av författaren och journalisten Kajsa ”Ekis” Ekman som pratade om den ekonomiska situationen i Grekland. Ekis har skrivit en bok på temat, som heter Skulden – Eurokrisen sedd från Aten, där hon ger en annan bild av krisen än den som lyfts fram i media i exempelvis Sverige. Här har vi matats med bilden av greker som arbetsskygga, lata personer som går i pension i 40-årsåldern och Grekland som ett land med en för stor offentlig sektor.

2011 blev Ekis kontaktad av en vän, bosatt i Grekland, som beskrev vad som höll på att hända p.g.a av de ekonomiska ultimatum som trojkan ställde på Grekland – genomför ekonomiska nedskärningar eller så blir det inga nödlån. Trojkan är EU–kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden (IMF). Hon åkte dit och möttes av ett land som var likt Sverige på många sätt. Folk hade råd att unna sig en del som satt guldkant på tillvaron. Under två år besökte hon sedan Grekland i genomsnitt en vecka i månaden och fick under den tiden se ett land där de ekonomiska nedskärningarna steg för steg gjorde det allt mer knapert för vanligt folk. Under krisåren kan man se hur bekymren tär på folk, hur de ser ut att åldras i förtid. Alkoholkonsumtion och spel har ökat. Nativiteten sjunker då folk inte har ekonomi att ta han om barn.

Men kunde bilden av den lata greken verkligen stämma? En enkel kontroll av publicerad statistik visade att det inte alls stämmer. Grekerna jobbade i genomsnitt 42,2 timmar/vecka, mest i Europa. De hade en snittlön på under 1000 euro, vilket är lågt. De gick i pension i snitt vid 61,3 år och snittet för övriga Europa var 61,1 år. Visst förekommer mer korruption, men i övrigt är det inte mycket i bilden man ger av Grekland som stämmer.

Makten fanns inte längre hos de styrande i parlamentet utan hos trojkan som ständigt kom med nya krav som parlamentet bara hade att rösta ja eller nej till. Folk började rikta sin ilska nedåt i stället för uppåt. Invandrarna blev syndabock och nazistpartiet Gyllene gryning växte kraftigt.

Men hur hamnade Grekland i dessa ekonomiska problem? Den vilda spekulationsekonomin i USA, som ledde fram till finanskrisen 2008, spred sig till Europa. I flera länder fick skattebetalarna rädda banker som hade ”förlånat” sig. Där hade flera av de sydeuropeiska länderna redan rätt dålig ekonomi. Innan eurosamarbetet så hade de centraleuropeiska länderna med tillverkningsindustri svårigheter att exportera p.g.a högt värderade valutor. De tjänade på att införa Euro som valuta, då det vart som en nedskrivning av valutan. Det motsatta hände i sydeuropeiska länder.

För att klara de ökande kostnaderna var man tvungen att låna till statsbudgeten. Detta tillsammans med banker i Tyskland och Frankrike som gärna lånade ut pengar ledde till att exempelvis Grekland drog på sig en stor statsskuld. Hade Grekland inte betalat så hade problemet i stället drabbat Tyskland och Frankrike, där skattebetalarna hade fått rädda sina banker. IMF lånade ut pengar till Grekland för att rädda de utländska bankerna. Därefter har Grekland brottats med att betala sina skulder, som är så stora att de egentligen hela tiden stiger då man måste låna mer för att kunna betala räntorna.

I januari i år gjorde vänsterpartiet Syriza ett historiskt val i Grekland och blev största parti. De senaste decennierna har högern varit på frammarsch i Europa. Syriza vill pressa trojkan till låneavskrivningar. Men det finns antagligen en rädsla för att ett vänsterparti som Syriza ska ha framgång med trojkan, och att det ska ge luft åt vänsterpartier i andra europeiska länder. Därför vill man antagligen klämma åt dem. I Spanien växer vänsterpartiet Podemos.

Uppdaterades: 10 maj 2015