Med bara 4 veckor kvar att fiska röster till EMU-folkomröstningen den 14 september börjar desperationen bli stor hos Ja-sidan, i synnerhet inom Socialdemokraterna á la Persson. Precis som under folkomröstningen till EU 1994 haglar det nu löften om guld och gröna skogar som ett medlemskap kommer att föra med sig.
Snart kallar väl Göran Persson till presskonferens om att EMU botar aids medan ett Nej framkallar cancer!

Vi kanske kan börja fråga oss själva hur det egentligen gick med löftena från förra omröstningen? Jag tror att svaret på denna fråga ger svar på en hel del andra frågor kring EMU.

Den grundläggande kärnan in ett svenskt EMU-medlemskap är dels minskad demokratisk kontroll över den ekonomiska politiken och dels att det tvingar fram kraftiga nedskärningar i den offentliga sektorn, med andra ord vår välfärd. Vänsterpartiet presenterade nyligen en rapport som visar på den ökade centraliseringen av EMU-ländernas ekonomiska politik. I denna rapport kan man läsa om specifika och detaljerade riktlinjer för den ekonomiska politiken i de olika euroländerna. Här finns allt ifrån privatisering av kommunal verksamhet, mindre generösa pensionssystem, minskade utgifter inom hälso- och sjukvården, decentralisering av löner och nedskärningar av offentliga utgifter.

Senast blev vårt grannland Finland kritiserad för höjningen av ersättning till de arbetslösa, en kritik som Bosse Ringholm var med och formulerade. Så vad konsekvenserna av en ny svensk konjunkturnedgång blir och hur våra möjligheter att försvara den svenska välfärden påverkas beror i hög grad på om Sverige är med i EMU eller står självständiga. Med en självständig ekonomisk politik har vi en stor uppsättning verktyg för att reglera konjunktursvängningar och dämpa ekonomiska kriser. Går vi med i EMU finns det inte mycket kvar av dessa verktyg och Sverige lämnas helt handlingsförlamade i en eventuell lågkonjunktur. I ett sådant läge då risken för massarbetslösheten och nedskärningar i välfärden är som störst är det naivt att tro att en sänkning av momsen och arbetsgivaravgiften eller ett överskottsmål på 2,5 % räcker som kompensation.

Ett nej till EMU betyder att vi sätter demokrati, hög sysselsättning och stark välfärd före byråkrati, prisstabilitet och flexibel arbetsmarknad. För oavsett om man står till vänster eller höger på den politiska kartan, är rätten att välja en annan ekonomisk politik helt grundläggande i ett demokratiskt samhälle och detta upphävs till stor del med ett medlemskap i den europeiska valutaunionen, EMU.

Berivan Öngörur
Politisk sekreterare (v)

Uppdaterades: 19 aug 2003