För två och en halv vecka sedan, den 13 november utfördes fyra terrorattentat i Paris, som lett till att Frankrike deklarerat krig mot IS och infört tre månaders undantagstillstånd.

För två månader och en vecka sedan, den 23 oktober slöt regeringen en pakt med de borgerliga partierna, Migrationsöverenskommelsen, som lett till 21 förändringar på flyktingmottagande- och asylområdet.

Den 30 september inledde Ryssland en bombkampanj mot IS och rebeller i Syrien, som ledde till en annan balans i regionen, och nya terrordåd mot civila från IS.

Efter alla dessa händelser är det knappt någon som kommer ihåg dramatiken kring decemberöverenskommelsen, som upphävdes den 9 oktober i en kristdemokratisk stormvind. Det var mindre än tre månader sedan.

Det går just nu knappt en vecka utan omkastningar i det politiska landskapet. Några saker verkar vara tydliga: Sveriges asylpolitik är i grunden förändrad. Miljöpartiet är i kris på grund av flyktingfrågan. Socialdemokraterna har lyckats skapa ett slags lapptäcke av överenskommelser som tillåter dem att samarbeta åt både höger och vänster. Alliansen är uppluckrad både av socialdemokratiska locktoner och flyktingpolitiken. Ute i världen formas en koalition mot terrorgruppen IS, samtidigt som spänningarna mellan NATO-landet Turkiet och Ryssland växer. Sverige är som EU-land förbundet att ställa sig solidariskt med Frankrike, men ingen begäran om svensk trupp har kommit.

Det är för många en förvirrande och mörk period i vår moderna historia. Och just dessa veckor är inte Vänsterpartiet i politikens centrum. Men vi kommer tillbaka dit. Det är sällan som så många politiska misslyckanden lagrats på varandra, därför är behovet av alternativ helt centralt. Sverige behöver en offensiv välfärdspolitik för att klara av flyktingmottagandet, utan att ställa nyanlända mot folk som är födda här. Det behövs ett försvar för asylrätten, men också ett försvar för rättigheterna på arbetsmarknaden för de som kommit till Sverige. Det behövs ett parti som bekämpar terror utan att rättsstaten sätts ur spel, och ett parti som arbetar tålmodigt för fred och rättvisa i världen.

Det är vi, så är vårt parti. Vi ger oss aldrig!

Aron Etzler
Partisekreterare Vänsterpartiet